För precis nio år sedan skrev jag den här krönikan och publicerade den en månad senare. Jag hade, liksom troligen du, alldeles glömt den. Men en läsning övertygade mig att den tålde ytterligare ett offentliggörande. Varför tycker jag förresten att det är skämmigt att komma med skåpmat? Upprepningen är ju lärdomarnas moder. Har kyrkan någonsin generats över att den repeterat Fader Vår i tusentals år?

Om du alltid undrat varför det står Ordem e Progresso – Ordning och Framsteg – på den brasilianska flaggan så har din stora dag kommit. Det skrevs dit efter det att kejsar Dom Pedro II kastats ur landet år 1889 och republik utropats. Nu ska jag förklara varför.

Först måste man tänka 1800-tal, den troligen mest framgångsrika och framstegsvänliga epoken i mänsklighetens historia, varje fall om man håller sig till västerlandet. I Storbritannien hade kapitalismen kommit in i andra andningen och systemet spred sig med kraft till USA och övriga europeiska länder. Enorma för mänskligheten lyckobringande landvinningar gjordes – glödlampan, ångmaskinen, telegrafen, telefonen, vattentoaletten utvecklades, livet blev gradvis allt längre och behagligare – och första världskriget kunde ännu inte anas.

Den kanske mest uppburne av framgångarnas apostlar var den franske tänkaren Auguste Comte (1798 – 1857), ofta kallad sociologins fader. Hans grej var, ungefär, att när nu mänskligheten med hjälp av sitt förnuft lyckats domptera och nyttiggöra naturen, så var det dags att göra om detta trick med inriktning på kulturen och människan. Möjligen en övermodig tankegång, men definitivt inte långsökt, om du frågar mig. (På slutet blev han storhetsvansinnig och skulle starta en ny sorts religion utan någon Gud.)

Comte kallade sin lära för Positivismen. Enligt Positivismen hade människans världsförståelse genomgått tre stadier, först det teologiska stadiet, där förklaringar söktes hos andar och magiska element, sedan det metafysiska stadiet, där människorna började använda sitt förnuft och resonera om saker, ungefär så som de grekiska filosoferna gjorde, utan att dock ha utvecklat det avgörande instrumentet för verkligt vetande, nämligen den vetenskapliga metoden. När denna metod fått genomslag, vilket den alltså ska ha fått på Comtes tid, hade mänskligheten nått sitt tredje, vetenskapliga stadium, och därmed lagt grunden för Positivismen.

Positivismens mest förtätade budord och motto var ”Kärleken som princip, ordningen som fundament och framsteget som ändamål”.

Det var nog många i Europa som gillade Comte, men ingenstans fick han samma rykte och stjärnstatus som i Brasilien. Det berodde på att det i Brasilien fanns ett växande socialt skikt – som till och med benämnde sig själv ”klass” – som letade efter en ideologi, nämligen militären.

Brasilien var ett kaffeodlande slavsamhälle som styrdes av en sluten aristokrati under kejserlig överhöghet. (När Napoleon hotade Portugals kung flyttade kungen och hans 15 000 närmaste vänner hovet till kolonin Brasilien och styrde från och med 1808 imperiet därifrån i stället.)

Begåvade unga människor – mest pojkar, såklart – från andra samhällsklasser än de ledande hade svårt att komma någon vart. De ville göra om samhället för att kunna ta sig fram, men deras enda karriärvägar var kyrkan och armén. Kyrkan blev av naturliga skäl aldrig särskilt revolutionär, men armén blev det. Armén var full av begåvade hetsporrar som ville göra rent hus med kejsardömet, aristokratin och slaveriet och i stället inrätta en meritokratisk republik.

Visst fanns det civila revolutionära republikaner också, framför allt bland journalister, advokater, läkare och andra professionella, men den civila republikanska rörelsen hade svårt att vinna någon bred uppslutning. Skulle man vänta på seger i allmänna val så satt kejsardömet säkert. Så samhällsförändringarna fick göras av armén, framför allt det yngre manskapet och officerarna, som satt på militärskolorna och studerade vetenskap och positivism och kannstöpte om ett nytt, fritt Brasilien som skulle resa sig ur fattigdomen bara man blivit av med förtryckaretablissemanget. Den veterligen enda positivistiska kyrkan enligt Comtes upplägg byggdes i Brasilien.

Den 15 november 1889 genomförde armén en statskupp, avsatte regeringen och ordnade transport för kejsar Dom Pedro II och hans lilla familj till släktingarna i Portugal. Sedan kompletterade man flaggan med den positivistiska devisen.

Själv tycker jag rätt synd om kejsar Dom Pedro II som verkar ha varit en hygglig karl. Han läste hellre böcker än gick på kalas, var enkel i sina vanor och reste till USA för att träffa Alexander Graham Bell och beställa världens första telefoner till Rio de Janeiro. Sedan reste han till Paris för att träffa Victor Hugo, som hatade kungligheter. Men kejsaren ringde på hemma hos poeten tills han blev insläppt och därefter blev de två herrarna hjärtebröder till sin död.

Bland kejsarens kvarlåtenskap återfanns ett paket brasiliansk mylla, som han ville ha med sig i kistan om han inte fick begravas i Brasilien. (Det fick han så småningom. År 1925, 44 år efter hans död transporterades hans och kejsarinnans kvarlevor till Petrópolis utanför Rio de Janeiro för sin sista vila.)

Hur gick det sedan? Två år efter statskuppen, när det milda och relativt civiliserade kejsardömet – som i elfte timmen hade upphävt slaveriet – var borta med vinden så hade Brasilien etablerat full militärdiktatur.