Jens Ganman brukar beskriva Sverige som ett sjukt land. Eftersom jag älskar Sverige avskyr jag att behöva hålla med honom men tyvärr måste jag göra det. Och Sverige är inte bara sjukt utan dessutom extremt. Efter att svenskarna röstat fram de rödgröna till EU-valets vinnare finns det inte mycket annat att säga.

I hela Europa har högerpartierna gått framåt. Det är en naturlig utveckling i ett Europa där lallande vänsterregimer och liberaler, som samarbetat med de rödgröna, orsakat kris och kaos under en lång tid. Men i Sverige är det alltså precis tvärtom. Här har de rödgröna gått framåt, trots att alla opinionsundersökningar länge visat på motsatsen.

Jag kan redan se main stream-mediernas jublande rubriker framför mig:

”Sverige står emot högervridningen!”

”SD valets förlorare!”

”Sverige röstade rött – Sverige röstade rätt!”

”Klimatfrågan avgjorde när MP gick om SD”

Att Miljöpartiet gjorde så bra ifrån sig kan jag till viss del förstå. De lockar ju de unga – särskilt de unga kvinnorna – och att unga klimataktivister har lite svårt att tänka längre än näsan räcker är känt sedan länge. Men att Socialdemokraterna har ökat är svårare att begripa. Det är helt ofattbart att så många svenska väljare fortfarande ser det dysfunktionella före detta arbetarepartiet som något de kan lita på.

Det jag har allra svårast att förstå är dock hur folk kan rösta på det populistiska Vänsterpartiet. Hur kan någon känna förtroende för Jonas Sjöstedt – för någon kommunist överhuvudtaget? Men i extrema Sverige är allt möjligt. Här ökade kommunisterna mest av alla partier.

Fast det är kanske inte så konstigt, när man tänker efter. Ett antal studier, bland annat denna, har visat att populistiska Vänsterpartiet är överrepresenterat inom journalistkåren. De svenska medierna har ständig slagsida åt vänster och vinklar alla nyheter till vänsterns fördel. De svenska kommunistföreträdarna kan orera som de vill utan motfrågor och framställs som demokratiskt sinnade. Det gör givetvis sitt till för att påverka opinionen.

Enligt samma agenda rapporterar radio, tv och tidningar ständigt om ”högerextrema” och numera även ”högerradikala” (kanske för att de börjar förstår att de urvattnat begreppet ”högerextrem” så att det totalt tappat sin kraft) men sällan eller aldrig om vänsterextrema, trots att dessa utpekats som en större säkerhetsrisk av Säpo. När Jonas Sjöstedt slår sig ner i tv-soffan och börjar prata farbroderligt om solidaritet och rättvisa är det därför många som inte ser den hårdföre kommunisten bakom den gemytliga fasaden.

I Sverige är det helt enkelt okej att vara kommunist eftersom så många inom journalistkåren är det. Det är klart att det påverkar hur människor röstar.

Under den stora invandringsvågen 2015 – 16 utmärkte sig Sverige som extremt jämfört med resten av Europa genom att öppna gränserna på vid gavel utan minsta hänsyn till medborgarna och landets bästa. Nu utmärker sig Sverige på nytt som extremt genom att slå ett slag för kommunism, klimatfascism och förlegad socialdemokrati.

Det är i sanning ett märkligt land vi lever i. Kanske har ni rätt, ni som brukar säga att ”svenskarna vill ha det så här”. Kanske måste jag ge upp om Sveriges chanser att åter bli funktionellt.

Foto: Valresultatet EU-valet 2024, skärmdump SVT