Ibland när jag åker spårvagn lyssnar jag på Radio Bubbla – en podd där Boris Benulic och Martin Eriksson håller låda, och på en halvtimme brukar kläcka ur sig fler kloka saker än en genomsnittlig politiker gör under en mandatperiod.

Bland annat ger man lite perspektiv på det här med grävande journalistik. Under mer än ett år har TV4 arbetat på att avslöja SD’s ”trollfabrik”, lagom till EU-valet. Trots intensivt spaningsarbete och infiltration av partiets propagandacentral, lyckas man inte avslöja särskilt mycket mer än att ”SD använder internet och vet hur sociala medier fungerar”. Saker som Socialdemokraterna kanske skulle kalla ”strategiskt opinionsarbete med hjälp av externa aktörer” (eller nåt sånt), blir till ”trollfabrik” när det gäller SD. En definitionsfråga helt enkelt.

Som kontrast lyfter Radio Bubbla fram en annan grävande journalist, som jag själv knappt hört talas om. Han heter Jens Nylander och är kanske mest känd som IT-entreprenören bakom MP3-varumärket Jens of Sweden. När företaget gick omkull 2005 och några andra företagsidéer avverkats, började Jens utveckla en mjukvara som kallas för Ormeo. Jag förstår inte riktigt hur Ormeo fungerar, men den kan tydligen analysera miljontals digitala fakturor från offentliga upphandlingar, på ett sätt som annars skulle kräva en armé av grävande journalister. Kort sagt, ett fiffigt verktyg för att kartlägga korruption och slöseri med skattemedel.

Under samma tid som TV4 ägnade åt att tjuvlyssna i SD’s fikarum hann Jens Nylander ensam publicera ett 20-tal gräv på sin hemsida. Vart och ett av dem kunde förtjäna en löpsedel. Här är några exempel:

”Omfattande fusk hos kommuners leverantörer – ett enda bolag fick 9 miljarder”

”Ekonomiprofessorns kommunfaktura betalas till privata huskonton”

”Förfalskad årsredovisning lurade IVO och kommunerna”

”Småpengar: 275 miljoner för kontaktannonser”

”Myndigheten duckar dubbelfakturering: Upphandlaren – vilda västern”

”Vd dömd till fängelse – då gör sjukhuset miljonköp från tvåmansföretaget”

”Offentligt anställda mjölkar hundratals bidragsmiljoner till sina bolag”

”Vinnovakonsult fick riggat guldavtal på 8,6 miljoner kronor”

”Megafusket: 18 miljarder i bidrag – noll kontroll”

I Sverige görs offentliga upphandlingar för ungefär 900 miljarder skattekronor årligen. Om så lite som 10 procent kan sparas, genom att fusk, inkompetens, slarv och korruption lättare upptäcks skulle det innebära 90 extra miljarder, varje år (!). Det är mer än hela den svenska försvarsbudgeten. Och utan att någon verksamhet behöver drabbas.

Att svinnet är så pass stort kan ju bero på en kombination av korrupta politiker, avskaffat tjänstemannaansvar och inkompetent förvaltning av skattemedel. Men så upptäckte jag en annan faktor (som möjligtvis är något fördomsfull) och som belyses av färsk statistik från Upphandlingsmyndigheten. Offentlig upphandling håller på att bli ett kvinnoyrke. Idag är 6 av 10 upphandlare kvinnor och kvinnorna står för mer än 90 procent av alla nyrekryteringar sedan 2014.

Under samma tid har en bred flora oseriösa aktörer dykt upp på marknaden, för att erbjuda välfärdstjänster, IT-tjänster och annat som den offentliga sektorn behöver. Det må vara ett kontroversiellt påstående, men enligt mångas erfarenhet är kvinnor (generellt) inte bara mindre tuffa i ekonomiska förhandlingar, utan också mer ”lättlurade”.

I en rättvis värld skulle förstås Jens Nylander belönats med Stora journalistpriset, fått medalj ur kungens hand och kanske även en staty på Kungsholmen. Men bortsett från några uppskattande artiklar i bland annat Expressen, har det mesta av hans verksamhet gått spårlöst förbi. Istället är det TV4-reportrarna som hyllats av ledande politiker och nyhetsmedia. Man får intrycket att de just avslöjat det största hotet mot svensk demokrati i modern tid – möjligtvis med undantag av attacken mot det politiska vänstermötet i Gubbängen.