För några dagar sedan läste jag ett intressant inlägg på sociala medier. En kvinna skrev så här:

”Vänstern och deras anhängare inklusive main stream-medierna har radikaliserat mig, även Reinfeldt bär ett ansvar i detta. Min tolerans har bytts ut till intolerans tack vara rena lögner, mörkande och avsaknad av ansvar. Det är ALLTID någon annans fel.”

Det kan faktiskt inte sägas bättre.

Jag växte upp i ett homogent Sverige, där de flesta delade ungefär samma värderingar, och där invandringen var restriktiv och ganska blygsam. På vissa orter så blygsam att folk reagerade om de såg en människa med uppenbart osvensk etnicitet – precis som, gissar jag, folk i exempelvis Somalia eller Jemen skulle reagera om det plötsligt dök upp en blond svensk på bygatan.

Det finns absolut ingenting konstigt, förnedrande eller nedlåtande i det. Ändå hävdas det att svenskar är rasister. En svensk som kallar en somalier för en somalier är rasist – medan en somalier som kallar en svensk för svenne, svennebanan eller till och med svennehora inte är det.

En invandrare som, i kraft av sin kultur och religion, kallar kvinnor för horor är heller inga mansgrisar, enligt vänstern och dess anhängare. Det är bara etniskt svenska män som är ett problem, trots att de generellt är de mest jämställda och minst misogyna männen i världen.

Det är just de dubbla – eller ska vi säga de tusentals olika – måttstockarna som skapat det som vissa vänsterelement nu kallar en ”radikaliserad höger” och ”högerextremism”. De ständiga påhoppen på vår kultur, våra seder – på allt vi är.

”Sverige har blivit ett Ding Ding land där förtroendet för rättsväsendet, politiker och media blivit lägre och lägre. Finns inte en myndighet idag som inte infiltrerats av klaner eller gängkriminella. Allt detta sammantaget har radikaliserat mig, min tolerans har bytts ut till intolerans.” skriver hon.

Hon är inte ensam.

När muslimer blir radikaliserade letar etablissemanget – politiker och medier – alltid förmildrande orsaker till det. Och orsakerna finner de undantagslöst hos svenska folket. Det är VI som har gjort fel. Vi har inte varit tillräckligt duktiga på att integrera dem, vi har inte varit tillräckligt tillmötesgående för deras önskemål – vi har inte varit tillräckligt bra på att förminska oss själva och vår kultur.

Men när svenskarna radikaliseras, var finns förståelsen då?

Samma sak kan förstås sägas om de gängkriminella. Vi har hört uttryck som ”socioekonomiska orsaker” och ”social utsatthet” ältas in absurdum men på vilket sätt är egentligen invandrarungdomar i landets förorter mer socialt och ekonomiskt utsatta än exempelvis 90-talets skinnskallar? Skinnskallarna kom generellt från liknande miljöer som dagens gängkriminella, ofta från trasiga hem. Inte betraktades det som någon förmildrande omständighet.

Det är ingen slump att svenska folket satte ner foten 2022 och röstade bort de rödgröna – det är tvärtom ren självbevarelsedrift. Nu jobbar oppositionen, och deras lydmedier, hårt för att försöka banka in i den del av svenska folket som ännu inte vaknat, att skiftet i opinionen beror på att SD har ”trollfabriker”. De som har röstat för ett regeringsskifte, och för en ny politisk väg, har helt enkelt inte tänkt till ordentligt, menar de rödgröna, utan har påverkats av ”trollen”.

Och därmed har de hjälpt den så kallade ”högerradikaliseringen” på traven ännu mer.