London är en av världens mest turisttäta storstäder, och undra på det – i London finns allt. Själv har jag älskat London sen jag kom dit första gången när jag var barn – och faktiskt ännu längre än så. Jag drömde om London långt innan mina föräldrar tog med mig dit och när jag väl kom dit överträffades mina förväntningar. Men det är inte bara turiststråken och de traditionella sevärdheterna som fascinerar mig. Jag har också alltid varit fascinerad av Londons mörkare sidor, och gör gärna utflykter till ökända mordplatser. Här är historierna om några av dem:

Doktor Död på 39 Hilldrop Crescent

Doktor Hawley Harvey Crippen föddes i Michigan, USA 1863, men flyttade 1890 till London med sin fru Cora. Cora var krävande och dominant och när dr Crippen förälskade sig i sin sekreterare Ethel le Neve beslutade han sig för att en gång för alla göra sig av med sin hustru. Han förgiftade sin hustru, styckade hennes kropp och begravde delarna i kolkällaren.

Till vänner och bekanta sa han att Cora rest till USA för att hälsa på släktingar. Själv antog han namnet Robinson, och gick ombord på en båt till Montreal tillsammans med Ethel, som var utklädd och låtsades vara hans tonårige son. Men Scotland Yard var steget före, och så snart paret nådde Montreals hamn var kanadensisk polis där och de skeppades tillbaka till England.

Ethel le Neve frikändes från alla anklagelser, då det snart stod klart att Crippen handlat utan hennes vetskap. Själv dömdes han till döden och hängdes i Pentonvillefängelset den 23 november 1910. Crippens hus, där det makabra likfyndet gjordes, är borta och ersatt av hyreshus, men utanför växer fortfarande det träd som frodades i Crippens lilla trädgård.

Flugpappersmordet på 63 Tollington Park

1909 flyttade den 49-åriga Eliza Barrow, innehavare av ett antal attraktiva fastigheter i Camden Town, in i en lägenhet på Tollington Park i norra London. Hennes hyresvärd, Frederick Seddon, insåg snabbt att hans nya hyresgäst hade det gott ställt, och erbjöd sig att sköta hennes affärer. Seddon arbetade för ett försäkringsbolag och Eliza Barrow, som fick förtroende för honom, skrev på fullmakter som gav honom kontroll över hennes affärer.

Eliza Barrow var klen och sjuklig och sommaren 2011 blev hon sängliggande, hårt drabbad av kräkningar och diarré. Seddon och hans hustru hängde då upp flugpapper, som på den tiden var täckta med arsenik, runt hennes bädd och för att arseniken skulle lösas upp ställde de också tefat med vatten under. Innan begravningen råkade en kusin till Eliza Barrow se dödsannonsen i lokaltidningen. Han fattade misstankar och kontaktade polisen. Seddon hade då redan ordnat med begravning, men polisen grävde upp kroppen och lät den genomgå en obduktion. Seddon dömdes för mord och avrättades i april 1912.

Gangstermordet på The Blind Beggar

På puben The Blind Beggar på Whitechapel Road utspelade sig ett av Londons mest ökända gangstermord den 8 mars 1966, då Ronnie Kray – en av de råbarkade tvillingarna som styrde Londons undre värld under flera år – sköt George Cornell.

George Cornell var en av tvillingarna Krays många fiender, och tillhörde ett rivaliserande gäng. Kray sköt honom genom ena ögat. Men trots de många vittnena gick Ronnie Kray fri, då ingen vågade vittna mot honom.

Med tanke på pubens namn är det en märklig slump att det också var här en ficktjuv och rånare som gick under namnet Bulldog Wallis mördade en man genom att sticka ett paraply genom hans öga. Mordet skedde strax före första världskriget men trots att det fanns många vittnen till händelsen gick mördaren fri även den gången eftersom ingen ville tala med polisen.

Skräckens hus på 10 Rillington Place

John Reginald Christie är en av Storbritanniens mest ökända seriemördare. I sitt hem på Rillington Place nr 10 mördade han minst åtta kvinnor, genom att utge sig för att läkarkunnig och kunna bota diverse så kallade ”kvinnoåkommor”, bland annat abort. När han fått dem till sitt ”behandlingsrum” gasade han dem medvetslösa med hjälp av en slanganordning, för att därefter våldta och strypa dem. Men innan han avslöjades hann det engelska rättsväsendet hänga en oskyldig för ett av hans brott.

1950 arresterades den 25-årige Timothy Evans, en av Christies hyresgäster, för mord på sin hustru och parets lilla dotter. Christie var huvudvittne under rättegången och vittnade om att Timothy Evans var aggressiv, drack för mycket och misshandlade sin hustru. Evans själv hävdade hela tiden att det var Christie som begått morden, men rätten trodde honom inte. Han dömdes till döden och hängdes i Pentonvillefängelset den 9 mars 1950.

Tre år senare kom sanningen fram. Huvudvittnet, John Christie, var skyldig till mordet på Beryl Evans – och på ytterligare minst sju kvinnor. Han hade begravt dem på olika platser i och nära fastigheten, under golvplankor, bakom väggplankor och i sin trädgård.

Efter att Cristie arresterats 1953 döptes gatan om till Runton Close, i ett försök att få bort den dystra stämpeln. Men Notting Hill var vid den här tiden inte bara en seriemördares hemvist utan dessutom ett förslummat område, och namnbytet gjorde föga för att förändra den bilden. 1978 jämnades kvarteret med marken och nya hus har byggts där sedan dess.

London har förstås oändligt många fler mordplatser att besöka. Än idag arrangeras till exempel ”Ripper walks” i Whitechapel, där Jack Uppskäraren härjade hösten 1888. Men numera finns ingenting kvar av de forna platserna där Jack Uppskärarens offer hittades. Men en kylig kväll, när vinden blåser snålt, kan historiens vingslag få det att gå kalla kårar utmed ryggraden.

Foto: Hawley Harvey Crippen, strax före avrättningen 1910, Wikimedia Commons