Förr i tiden – när folk i egenskap av redaktörer eller arbetsgivare betalade för mina texter – var jag mycket mer petnoga med ordföljder, semikolon och annat sådant som lätt kunde bli fel i utskriften. Numera har jag blivit mer tolerant inför mina misstag eftersom texterna ändå är gratis och den som läser betaltexter i dagliga tidningar ändå tvingas vänja sig vid slarv. (The Wall Street Journal är ett beundransvärt undantag. Om svenska journalister ville följa den tidningens höga föredöme så lovar jag att inte släppa ett enda jävla stavfel över bron.)

Riskablast är det när politikerna själva skriver debattartiklar, särskilt om det sker i grupper där ingen verkar behöva ta ansvar. Jag hittade en artikel av fyra regeringsföreträdare, en med en oavslutad lärarutbildning i bagaget, en florist och en med studier ”motsvarande” fil. mag.

Det handlar om den tilltagande ungdomsbrottsligheten. Det finns inte plats att sy in alla som borde sitta inne. Statens institutionsstyrelse (Sis), som administrerar vad jag skulle kalla ungdomsfängelserna, men riksdagsmännen benämner ”sluten ungdomsvård”, ska i år få 300 miljoner kronor extra för att sköta sitt uppdrag.

Vad vill våra valda ombud göra med pengarna? Man ska ”låsa boenderum” på natten och vid andra tillfällen när det behövs för att ”förhindra upplopp”. Dessutom har man redan tidigare beslutat ett inrätta en ”samverkansstruktur”. Det kostar 4,4 mkr till.

Det är inte den relativt frugala medelstilldelningen eller ombudens svaga utbildning jag (lite malligt, kanske) hänger upp mig på utan de fyra förtroendevaldas motsägelsefulla förhållningssätt. Uppenbarligen är ungdomsklienterna hos Sis riktiga rötägg. Lymlarna tycks röra sig tämligen fritt vilket antagligen beror på att de anses alltför unga för att utsättas för ett tillräckligt kännbart straff. De har fri tillgång till mobiler och datorer och kan därför fritt kommunicera med ”möjliggörande” polare som ska hjälpa dem på flykten samtidigt som de besökande vännerna själva, när de ändå tagit sig in i den slutna ungdomsvården, bedriver en livlig handel med ”införsel av narkotika, vapen och andra farliga föremål.

Vid det laget sitter jag och flåsar av upprördhet. Hur är det möjligt att man inte låser in dessa ungdomsbrottslingar så att de verkligen sitter fast? Vad händer om de bestämmer sig att byta kön? Kan de få dispens om de ännu inte nått tillräcklig ålder för att kvala in som transman?

Som tur är, förklarar riksdagspersonerna, kommer Sis redan den 15 maj att kunna utnyttja ny lagstiftning som ska begränsa flödet av mobiler, datorer och knark. Vad har myndigheten väntat på? Skulle den inte ha rätt redan idag att lägga beslag på några påsar heroin som tagits vid ett beslag?

Alla fel som begåtts visar sig bero på de politiska motståndarna. Dessa har nämligen – och läs nu noga – föreskrivit särskilt ”usla” förhållanden för barn och unga som ”placerats i samhällets vård”. Men nu, med den nya regeringen, är det slut på vanskötseln av de unga, nu är det slut med de hårda tag med vilka socialdemokraterna hanterade värstingarna.

Jag trodde de borgerliga partierna ville göra upp med sina politiskt korrekta företrädare och införa lagom obekväma tumskruvar men nu visar sig det man redan visste, nämligen att det inte är så mycket skillnad mellan partierna när det gäller synen på det välfärdsindustriella komplexets klienter.