Igår var jag med om något som förmodligen inte tillhör ovanligheterna numera. Jag blev, helt oprovocerat, attackerad av en vilt främmande människa. Eller helt oprovocerat var det kanske inte. Jag råkade nämligen plocka upp och räcka henne den handske hon tappade när hon skulle låsa sin cykel. Det skulle jag aldrig ha gjort.

Hon blev fullkomligt vansinnig och började vifta och måtta slag mot både mig och andra som stod i närheten. Sen öppnade hon munnen och började skrika okvädingsord på bruten svenska och inte vilka okvädingsord som helst.

”Din vita jävla hora, du ska fan inte smyga efter mig och försöka tjuva mina grejer!”

Det följdes av en lång harang där orden ”vit” och ”hora” varvades med ”slå ihjäl” och ”döda” och jag hörde henne skrika långt efter att jag lämnat platsen.

Jag är inte dummare än att jag förstår att den här kvinnan var psykotisk och borde ha befunnit sig på något av alla de mentalsjukhus som inte längre finns. Sådana finns det gott om. Det intressanta med den här kvinnan är att hon använde ordet ”vit” som skällsord. Någonstans i sin av psykisk sjukdom fördunklade värld har hon alltså uppfattat att det i Sverige är i sin ordning att en rasifierad person som hon själv uttrycker rasism mot vita.

Det finns det förstås många skäl till. Vita svenskar har pekats ut som rasister i decennier, av politiker, i medierna, av olika grupper bestående av etniska minoriteter – vi omfattas inte ens av begreppet ”hets mot folkgrupp”, såvitt jag förstår. Rasistattacker mot etniska svenskar går spårlöst förbi, vi ska bara tåla och ta emot och vända andra kinden till.

Jag undrar just vad som skulle ha hänt om jag hade svarat på liknande sätt. Jag kan ge mig den på att hon snabbt som ögat hade ringt polisen och andtrutet förklarat att en vit person rasistattackerade henne mitt på ljusa dagen. Därefter hade det blivit polisförhör, sannolikt med ett åtal som följd, och därpå ett snyftreportage i någon av kvällstidningarna om den utsatta rasifierade kvinnan som blivit så illa behandlad av den elaka vita svenska tanten.

Det får jag förstås aldrig veta men en sak tror jag mig vara ganska säker på: Vi är inte lika inför lagen, jag och kvinnan som attackerade mig. Som etnisk svensk vit är man per automatik medskyldig till exakt allt ont som skett och sker i världen och får räkna med att bli påhoppad utan anledning. ”Vit” har blivit ett skällsord.

Foto: Långbro sjukhus, ett av många mentalsjukhus som inte borde ha stängts. (Wikimedia Commons)