Tre fackföreningar vill att vi ska börja med rasregister i Sverige. Det är väldigt bra. ”Synliga minoriteter och icke-vita har lägre löner, mer otrygga anställningar och sämre arbetsmiljö. De sållas bort i rekryteringar, är oftare arbetslösa och får mer sällan chefstjänster” läser jag i Expressen. Vidare:

”Frågorna ska bygga på självidentifikation, vara valfria att svara på och anonymiserade”.

Men toppen, den här grejen med självidentifikation är verkligen användbar. Då kan ju vem som helst som just den dagen identifierar sig som svart och rasifierad svara på enkäten.

Annars kunde det ju bara bli alla de där som anser att absolut allt negativt som händer dem beror på vita svenskars diskriminering och grundmurade rasism som svarar, och då blir det ett skevt urval för rasstatistiken.

Jag tycker fackförbunden har helt rätt här. Den omfattande strukturella rasismen har fått pågå ostört alldeles för länge. Nu är det dags att till exempel SVT och SR får skriva in ”mycket dåliga språkkunskaper i svenska” som ett krav när de söker nya reportrar. Eller förresten, det kanske de redan gör?

De bör även sätta upp en skylt med ”Blacks only” vid personalingången till Radiohuset. Samtidigt som de borde skruva ner skylten ”Whites only” utanför styrelserummet.

Och varför ska inte Ahmed från Somalia, numera Rinkeby, få bli chef precis som alla andra? Hans bristande kännedom om svensk arbetslivskultur, hans knapphändiga kunskaper i svenska, hans erfarenheter från klankrigen i Mogadishu och hans djupa kunskaper om koranen och islam har ju massor att tillföra en svensk arbetsgrupp.

Anna Troberg, ordförande för DIK, facket för kultur, kommunikation och kreativ sektor, gör mycket bra ifrån sig i en debatt i Studio Ett om varför sån här rasstatistik behövs.

Vi måste få stopp på det här oskicket att vi utgår från kompetens och meriter istället för hudfärg vid rekryteringar och befordringar. Därför ser jag de tre fackförbundens initiativ som mycket lovvärt!