I DN:s lördagsbilaga den 2:a mars finns ett stort reportage om Ocean Viking, ett räddningsfartyg som plockar upp nödställda migranter från Mellanöstern och Afrika ur Medelhavet mellan Libyens och Italiens kust. Fartyget har räddat 39 767 människor på centrala Medelhavet sedan 2016 och fört dem främst till Italien.

Besättningen på Ocean Viking klagar över den negativa synen på den i deras egna ögon heroiska verksamheten:

”Sök- och räddningsledaren Charlie Andreasson från svenska västkusten står i aktern och ser på de som räddats.

– Det hade kunnat vara du eller jag där ute på havet. Men det är svårare nu, för tio år sedan såg alla det som en självklarhet att rädda till havs, nu ses dessa flyktingar som ett hot i stället.

Ni anklagas för att samarbeta med smugglare, vad säger du om det?

– Fullständigt nonsens. Vi får inte vara närmare än 24 mil från den libyska kusten. [Avser nautiska mil, vilket är 4,4 mil.] Och folk kallar oss för en taxiverksamhet, men vi är världens sämsta taxi då. Vi vet inte var, när, hur, eller hur många de är som flyr. Och vi tar inte betalt.

Vad säger du om kritiken att människor korsar Medelhavet för att de vet att ni kommer rädda dem?

– Vi anklagas för det, men flera rapporter har visat att det inte stämmer. Nyligen gick även chefen för Frontex ut och sa att det finns inga bevis på att vi attraherar migranter. Det enda som avgör om människor tar sig ut på Medelhavet eller inte är vädret.”

Själv skulle jag aldrig anklaga besättningen på Ocean Viking för att bedriva taxiverksamhet. Inte heller att de samarbetar direkt med flyktingsmugglarna. Däremot står det helt klart att de utgör det sista ledet i smugglarnas mångmiljardindustri. Besättningen på Ocean Vikings arbete består enbart i att slutföra flyktingsmugglarnas, eller rättare sagt migrantsmugglarnas lukrativa reseverksamhet. Vilket migranterna naturligtvis är fullt medvetna om. Att inte erkänna det är enbart att leva i förnekelse, hög på sin egen godhet.

Ett skepp som lämnat Lybien och omlastats till Ocean Viking kommer alltså lastat med migranter från Syrien, Bangladesh och Egypten till en hamnstad i norra Italien. Så gott som alla saknar asylskäl, enligt tidigare uppgifter från FN. De 26 personer som räddas i reportaget är samtliga män, inga kvinnor och barn.

De flesta av migranterna från Bangladesh berättar att de betalat 11 000 dollar till flyktingsmugglarna, alltså i runda slängar 115 000 kr per person för biljetten till Europa.

Ocean Viking bedriver sin så kallade räddningsverksamhet tillsammans med Röda Korset, tidigare även med Läkare utan gränser. SOS Mediterranee hyr fartyget från norska företaget Offshore Hoyland som också har besättning ombord. Från DN:

”Röda korset skänker i år 33 miljoner kronor till verksamheten som kostar 265 000 kronor per dag att bedriva.” Det är alltså inga småpengar vi pratar om här. Vidare från DN:

”Nazmul är en av flyktingarna från Bangladesh. Hans dröm är att få jobba i Europa och hjälpa sin lillasyster som är kvar i hemlandet.” Han ställer sig vid en stor världskarta och ”pekar på de europeiska länder där vänner bor. // Han frågar om man kan åka tåg från Italien till Sverige.” Vidare:

”Ali, 19 år, är omgiven av sina yngre syskon Mohammad, 17, och Omar, 14, när de får täckning och kan ringa den som väntat mest oroligt: Mamma. För tolv år sedan flydde hela familjen från Syrien. // Familjen kom till Egypten med hjälp av UNHCR, men när livet blev än svårare såg föräldrarna framtiden i Europa. Med 4 500 amerikanska dollar till en smugglare så kanske deras tre söner skulle få ta del av den framtiden.

Det är tredje gången bröderna försöker ta sig över Medelhavet, de två första blev de stoppade och förda tillbaka till Libyen, sov många nätter framför moskén i väntan på nästa försök.”

Deras familj har alltså redan fått hjälp av UNHCR och är säkra i Egypten. Därmed har killarna inte en chans att få stanna i Europa. Om de inte tar sig till Sverige förstås, där det inte alls är säkert att Migrationsverket upptäcker en sån sak.

Självfallet är alla dessa hoppfulla migranter offer för små ekonomiska omständigheter, ständiga interna stridigheter mellan olika klaner, inbördeskrig, våld, muslimsk diktatur, brist på mänskliga rättigheter och utan hopp om ett bättre liv i sina hemländer.

Men lika mycket är de offer för den helt perverterade så kallade flyktingpolitiken i Europa, baserad på FN:s flyktingkonvention från 1951. Vilken konstruerades för flyktingar inom Europa som drabbats under andra världskriget. Ett protokoll från 1967 utvidgade konventionens räckvidd till att omfatta människor på flykt världen över.

Så länge denna förlegade och helt förfelade konvention inte sägs upp av de Europeiska länderna kommer fattiga och plågade människor att fortsätta lockas sälja allt de äger för att riskera livet i bräckliga farkoster över Medelhavet. Med flyktingsmugglares och hjälparbetares benägna hjälp, som de på Ocean Viking.

Tyvärr har sök- och räddningsledaren Charlie Andreasson ombord på Ocean Viking helt fel. Det är inte vädret som avgör om människor väljer att ge sig ut på Medelhavet mot Europa eller inte.

Det är en vår fullkomligt vettlösa asylpolitik som får dem att ta det avgörande steget, ingenting annat.

Väldigt många av dem får det sju resor värre när de anlänt till Europa, innan de får avslag på sina asylansökningar och förväntas återvända hem igen. Vilket många av dem inte gör. Istället väntar dem en tillvaro i skuggsamhället; utanför allt, utsatta, rättslösa och i ständig oro och osäkerhet.

Besättningen på Ocean Viking må tycka att de utför behjärtansvärda och goda gärningar, men i praktiken innebär deras arbete precis raka motsatsen. Främst för migranterna själva men även för mottagarländerna.