PATRIK ENGELLAU: Ska man betala för att gå på bio?

Jag skulle gå på 18.15-föreställningen på en liten förortsbiograf som har den unika fördelen att det bara finns en funktionär tillika ägare som ska göra allt: sälja biljetter, snask och popcorn, hålla upp dörrar, riva biljetter och säga åt folk att stänga av telefonerna och dessutom le mot kunderna. Puh! Så är det att vara småföretagare. Förut när folk betalade med kontanter kunde han i alla fall stoppa en del av intäkterna direkt i fickan vilket är marknadsekonomins naturliga ordning.

Men det finns kompensation för biografägarens besvär. Till exempel måste han ibland lämna sin post som biljettkontrollant för att sälja ett mellanstort paket popcorn till en kund som släntrat in lite sent. Inför den obevakade dörren ser jag min chans och smiter in i salongen, låtsas leta efter en plats som jag aldrig betalt för och sätter mig när jag hittat den. Jag har nästan aldrig blivit tagen på bar gärning av biografkapitalisten. Jo, en gång hände det men företagaren blev så orolig att jag skulle börja klaga – en dum reaktion förstås, han borde enbart vara tacksam att jag visade mig på hans etablissemang även utan betalning fast med ett brett leende för att understryka att han driver en seriös business. För övrigt var biografmannen förstås orolig att mitt tilltag skulle väcka motsvarande idéer hos den övriga publiken vilket var det sista han önskade sig.

Den amerikanske presidentkandidaten Donald J. Trump har som du vet inget hyfs. Han kommer eventuellt att bli ansvarig för en krigsklubb med gamla anor och traditioner som heter Nato. Enligt klubbens stadgar ska medlemmarna solidariskt ge varandra militär hjälp om någon medlem blir anfallen av utomstående makt. Medlemmarna ska betala för detta genom att avsätta åtminstone två procent av sin bruttonationalprodukt till eget försvar.

En av de fina gamla anglosaxiska traditionerna är att de flesta medlemmarna gör som jag när jag går på bio. De smiter in utan att betala de två procenten. En annan fin tradition är att klubbdirektörerna, Trumps företrädare, genom tiderna har sett mellan fingrarna med detta fusk. Tja, fusk och fusk, klubbdirektörerna har varit mer angelägna om exempelvis Spaniens medlemskap än Spanien så de har hållit tyst och i handling lovat att själva stå för fiolerna. Man vill ju gärna ha många medlemmar.

Så inträffar en skandal i den högre skolan vilket är precis vad man kunde vänta av den ohyfsade presidentkandidaten Trump. Han säger att medlemmarna måste betala sina två procent enligt avtal för annars kommer han själv inte att komma till deras räddning om det börjar knipa. Alla medlemmarna blir djupt chockerade. Det är ju som om biografdirektören kastat ut mig bara för att jag inte betalat någon biljett!

När folk utsätts för någon skriande orättvisa intar deras hjärnor ofta höjd beredskap vilket betyder att de övergår från fullskaligt till selektivt tänkande. När Trump förklarar för Spanien och de andra fripassagerarna att Putin lika gärna kan ta länder som inte vill försvara sig så kan de med tanke på att det tidigare gått så bra att se filmer utan att betala inte förstå varför avtal skulle hållas.

Patrik Engellau