Göran Palm, Jan Myrdal, Kajsa Ekis Ekman, Daniel Suhonen, Staffan Beckman, Morgan Johansson Magdalena Andersson, Peter Hultqvist. Jonas Sjöstedt, Anders Lindberg, Lorentz Tovatt, Nooshi Dadgostar Mona Sahlin, Bror Perjus, Nisha Besara, Sverker Sörlin, Devrim Mavi, Per Wirtén, Robert Janson, Anders Ehnmark, Håkan A Bengtsson, Lennart Värmby, Philip Johnsson, Lars Lönnback, Kenneth Kvist, Anders Carlberg, Stina Oscarsson, Greta Thunberg, Märta Stenevi, Widar Andersson, Nina Björk, Aleksa Lundberg, Mikael Wiehe, Tobias Hübinette, Mikael Damberg. 

Här ovan har jag redovisat resultatet av mitt försök att ta reda på vad den ofta åberopade Vänstern kan vara för något. Eftersom Vänstern alltid åberopas som avsändare av något yttrande med avsedd politisk innebörd, har jag tänkt mig att ett sätt att beskriva den vore att räkna upp dem som står för dessa yttranden. Jag har alltså fiskat i skrivna källor. Jag är medveten om att detta är ett något slumpmässigt urval. Det finns säkerligen andra, även om jag har haft svårt att finna fler. (Nu talar jag om dem som gjort inlägg uppmärksammade på nationell nivå.)

Jag har varit generös och tagit med några som redan är avlidna, för att detta porträtt av vänstern skall få någorlunda fylliga drag. Det medför kanske att vissa medtagna – t.ex. Stina Oscarsson – inte själva räknar sig till vänstern. Jag ber i så fall om ursäkt.

Den bild som framstår är ändå förbluffande klar. Endast undantagsvis hör enskilda, fria skribenter till Vänstern. Kajsa Ekis Ekman är ett sådant undantag. Stina Oscarsson – om hon nu räknar sig till Vänstern – är ett annat.

Resten består av företrädare för olika organisationer.

Vänstern består alltså av byråkrater med uppgift att formulera sina organisationers behov av pengar – skattemedel – och uppmärksamhet.

Man behöver alltså inte bry sig om dem. De får tillräckligt utrymme inför den årliga budgetprocessen på olika nivåer, främst den statliga.