En helt ny brottskultur med en brottslighet som samhället inte rår på har växt fram i våra etniska enklaver i miljonprogrammen som under mer än 40 års tid hela tiden fyllts på genom massinvandring från främst Mellanöstern och Afrika. Människor som i väldigt hög utsträckning hamnar i socialt och ekonomiskt utanförskap.

Nu går det inte längre att förneka, bortförklara och relativisera den negativa utvecklingen, vilket tidigare skett genom samsyn om vad man får och inte får säga i rapporteringen till allmänheten, en tyst överenskommelse mellan politiker, media, högsta polisledning och forskare på BRÅ med tongivande kriminologer som Jerzy Sarnecki.

Som det främsta vapnet mot denna dystra utveckling har även ett nytt begrepp lanserats under senare år: ”Förebyggande arbete”.

Detta innebär att den svaga och välmenande socialtjänsten, och även skolan, ska stå i första ledet för att helt utan nödvändiga verktyg med milda metoder och samtal komma till rätta med hederskultur, stenhårda machoideal, kulturellt betingat antisocialt dominansbeteende, avståndstagande mot svenskt levnadssätt från många muslimska familjer vars unga söner inte behärskar språket, aldrig får en chans till ett hederligt arbete och heller inte ser det som ett alternativ utan tidigt väljer den grova gängbrottsligheten för att hitta en identitet, ett sammanhang.

Allt detta ska alltså socialtjänst och skola motverka. Det säger sig självt att det inte fungerar. Ändå upprepar våra politiker sitt mantra om och om igen. Det blir mer av samma, medan brottsligheten kryper allt längre ner i åldrarna och blir allt grövre för varje år som går.

Och att genomgående kalla utåtagerande, aggressiva och farliga tonåringar för ”barn” och behandla dem därefter hjälper inte heller. Vi vet nu att många av dem redan i 14-15-årsåldern är förhärdade kriminella som inte drar sig för att misshandla, tortera och mörda.

I DN 13 februari står att läsa:

”Acta Publica har kartlagt 83 barn födda mellan åren 2005 och 2009 som utretts för att ha varit involverade i mord, sprängdåd och skottlossningar.

Kartläggningen visar att drygt 55 procent av de granskade ungdomarna inte tidigare varit dömda för brott. För de 37 som varit dömda tidigare handlade det om allt från ringa narkotikabrott till rån och grova vapenbrott.

Kartläggningen visar också att över 40 procent av barnen hade varit omhändertagna enligt LVU innan de aktuella misstankarna. Men även i 12 fall bland de 48 som inte tidigare varit omhändertagna hittar Acta Publica uppgifter som tyder på att barnen och deras familjer tidigare varit aktuella hos socialtjänsten, genom bland annat orosanmälningar, utredningar och frivilliga insatser.

Enligt Acta Publicas siffror är det då 57 procent som har varit föremål för olika sociala insatser innan det aktuella brottet.

Kartläggningen visar även att många av barnens föräldrar varit dömda. 34 av 83 barn har minst en förälder som tidigare dömts för brott och i 14 fall har minst en av föräldrarna suttit i fängelse.”

Här har således socialtjänsten haft goda och upprepade tillfällen att bedriva sitt förebyggande arbete. Uppenbarligen med ringa effekt eftersom ”barnen” senare blir misstänkta och utredda för allt grövre brottslighet.

Det är naturligtvis svårt att redovisa fall där det förebyggande arbetet fungerat. Hur påvisar man att någon inte begått brott på grund av till exempel några orossamtal på socialtjänsten? Jag hittar ingen forskning om detta när jag söker, enbart utredningar från 2012 och framåt som påtalar vikten av ett utökat förebyggande arbete.

Siffrorna i Acta Publicas undersökning talar emellertid sitt tydliga språk. Frågan är naturligtvis komplex, personligen tror jag att ett av de främsta skälen är den totala bristen på kännbara negativa konsekvenser som ett kriminellt beteende hittills gett för de unga, även för dem över 18 år.

Regeringen är nu på rätt väg och presenterade hösten 2023 inte mindre än 34 förslag på nya åtgärder mot gängkriminaliteten. Ni kan läsa om samtliga i länken nedan, med fördjupningsmaterial via länk till samtliga förslag.

Detta gör att åtminstone jag känner ett litet hopp om en förbättring av dagens rent katastrofala situation.

Tillägg: SVT berättar nu att enligt en ny bedömning har totalt 62 000 personer med en koppling till de kriminella gängen, direkt aktiva är 14 000 personer plus:

‘”48 000 kopplade till gängen

Den absolut största gruppen, 48 000 personer, är ”kopplade till kriminella nätverk”. Enligt Petra Lundh rör det sig om personer som varit medmisstänkta eller har kopplingar till minst två aktiva gängkriminella – där en majoritet har kontakter med sex personer i den gängkriminella miljön.

Flickvänner, mammor och pappor ska enligt polisen ha sorterats bort.

– Vi vet att merparten av de kopplade personerna begår brott, och det är i huvudsak narkotikabrott.”

Här hittar ni hela pressträffen, cirka 25 minuter.