
Dagens Nyheter har en krönikör som heter Alex Schulman som jag aldrig brytt mig om att läsa eftersom jag har haft… ja, fördomar mot honom. Men så läste jag en text (19 februari) och upptäckte att hans fördomar är mina. Liksom jag tycks han hela tiden söka efter tydligare sätt att formulera det förakt en vanlig människa måste känna inför samtidens enfald och bristande ansvarskänsla.
Just nu är det ett tydligen återkommande teveprogram som heter ”Bäst i test” som – antagligen med fog – retar honom:
Det är en ny rysning. Det är dum-i-huvet-tv på riktigt. Ett larv som hela tiden balanserar på gränsen mellan pennalism och förnedring. Jag har sällan sett en tydligare bild av eskapism. Vi lever i mörka, apokalyptiska tider, det är sent på jorden. Det är en outhärdlig tid att leva i, den är så allvarlig, och därför söker vi oss till trams. Det är så dumt, och vi är medvetna om det, men vi tittar en stund, för att slippa fundera på att världen går under utanför fönstret.
Jag har visserligen inte sett programmet ”Bäst i test” men eftersom jag är villig att tro allt ont om medieproducenter – och då inte bara dem som gör skämt- och underhållningsprogram utan också dem som anses göra dokumentärer och annat seriöst material – så ligger det nära till hands för mig att misstro praktiskt taget allt som når mig via teverutan (och den tryckta pressen tillika).
Jag behöver bara bläddra någon sida från Schulman i Dagens Nyheter för att misstänka att jag hamnat i Bäst i test-syndromet i bemärkelsen att nyhetssidorna och den därmed redovisade verkligheten erövrats av humorister i fluga och lösmustascher.
En grupp humorister är IF Metall som tagit konflikt mot Tesla för att Tesla inte vill skriva kollektivavtal och mot de tretton övriga fackförbund som sympatistrejkar, till exempel att en däcksverkstad vägrar byta däck på en Tesla för att visa sin solidaritet med fackbrodern IF Metall. Men detta är Alice i Underlandet. Den som får lida är inte Elon Musk utan en person som köpt en bil av honom. Det leder förstås bara till inte bara producenterna utan även bilägarna blir arga på IF Metall.
Nu har svenska facken begripit detta och därför upphävt konfliktåtgärderna mot ”okörbara Teslabilar under perioden 19 februari till 30 april”. Har vi inte här en arbetsmarknadspolitisk åtgärd som måste nomineras till Bäst i test? Facket riktar sin ilska inte mot sin fiende arbetsgivaren utan mot konsumenterna. Ska facket slåss mot folket för att bevara sin makt?
Två sidor längre fram i tidningen ges ett annat exempel på hur ett en gång välfungerande stycke statlig infrastruktur hotas av sammanbrott:
Sveriges elberedskap är i fokus… Redan 2017 skapade EU en bindande lag. Den bestämmer förenklat hur tillförlitligt och säkert ett lands elsystem ska vara i kriser.
När det svenska elsystemet befinner sig i pressade lägen anger EU-förordningen att Sverige måste ha tre planer: systemskyddsplan, återuppbyggnadsplan och provningsplan. De två första skulle ha varit klara 2018 och den sista – provningsplanen – skulle vara klar och godkänd av tillsynsmyndigheten Energimarknadsinspektionen (Ei) 2019.
DN kan nu avslöja att ingen av de tre planerna är klar. Det pågår därför ett tillsynsärende mot den ansvariga myndigheten Svenska kraftnät (Svk). Ännu ett är aviserat. – Självklart hade det varit bra om planerna varit klara och godkända i tid, säger Jorunn Cardell, tillförordnad chef på Svk:s enhet som heter Systemåtgärder.
På tillsynsmyndigheten Energimarknadsinspektionen, Ei, är Anna Carlén expert… Jag tycker att det är anmärkningsvärt att inte någon av planerna är på plats efter så många år. Sverige är nu ett av få länder utan godkänd komplett provningsplan. Det är ett underbetyg. Det är väldigt angeläget att få ordning på planerna. Hon fortsätter: – Jag förstår inte varför det verkar krävas tillsynsinsatser för att planerna ska tas fram.
Själv tycker jag att Sverige för var dag alltmer framstår som ett skämtland väl värd utmärkelsen Bäst i test. Du ska inte tro att elsystemet skiljer sig från kriminalvården, sjukvården och tågtrafiken. Överallt finns upprörda, ofta kvinnliga, chefer som ondgör sig och kräver fler insatser och kontroller.


