Kapitalister lyckas inte alltid i sitt uppsåt att ”ständigt ackumulera”, det vill säga spara och investera, som Karl Marx ironiskt formulerade vad han ansåg vara ”lagen från Moses och alla profeterna” för rika människor. (Notera att Marx, som själv var jude, kostade på sig att sprida retsamma kommentarer om sitt folk. Om tidevarvet varit lika politiskt korrekt som vår moderna epok så hade den store ekonomen troligen blivit avplattformerad och hela hans lära kanske fallit i vanrykte – särskilt om det kommit ut bland tidevarvets suffragetter och MeToo-anhängare att Karl bedragit sin fru baronessan Jenny – bilden – och fått barn med familjens piga.)

En del investeringar misslyckas kort sagt vilket är oundvikligt och en del av hela konceptet ty trots allt innehåller affärsverksamhet ett element av spekulation som ibland når sådana höjder av frenetisk chansning att mer sansade placerare skakar på huvudet i vantro inför kollegornas vågspel.

Den i allmänhet lönsammaste formen av kapitalism är den som finansföretag ägnar sig åt. Du kommer dit med hundratusen kronor och ber om hjälp med ett års skicklig förvaltning vilket visar sig kosta fyratusen kronor. Oturligt nog har kapitalet vid årsslutet sjunkit med femtontusen i värde trots förvaltarens all skicklighet vilket sammantaget betyder att ditt marknadsvärde nu inte längre än etthundratusen kronor utan åttioentusen. Himla otur, säger förvaltaren, och rekommenderar nya satsningar eftersom friskt vågat är hälften vunnet.

Du kan nog vara benägen att ta ytterligare en rövare ty din förvaltare har just gått in i ett amerikanskt konsortium som heter Climate Action 100 + och består av 700 av världens största förvaltare med 68 tusen miljarder dollar i förvaltat kapital. Dessa har bestämt sig för att övertyga sina förmögna kunder, exempelvis min vän, att satsa pengarna i jordens överlevnad vilket bland annat betyder engagemang i vindkraftslotteriet där de själva, försiktigtvis, tidigt har anmält sig till tombolat.

Själv har jag länge misstrott hela konceptet som mest av allt påminner om 1720 års South Sea Bubble, världens troligen första Ponzichansning, och om sextonhundratalets holländska tulpanmani. Särskilt misstänksam blir jag när det visar sig finnas kopplingar mellan förvaltarbjässarna på Wall Street och de växande program som du förväntas finansiera med dina skatter och som går ut bland annat på att skapa tusentals välbetalda jobb i nya FN-fonder för miljön för framstående statstjänstemän från det globala syd.

Men nu syns tecken på att världens största kapitalförvaltare, till exempel BlackRock, State Street Global Advisors och JPMorgan Asset Managers håller på att dra sig ur Climate Action 100 +. Janerik Larsson och Lennart Bengtsson, båda särskilt tillförlitliga i frågor som denna, rapporterar att den amerikanska delstaten Texas förklarat Climate Action 100 + för oljefientligt och förbjuder en del företag, till exempel bjässen BlackRock, att göra affärer med staten. Även delstaten Oklahoma har förbjudit affärer med kapitalförvaltare som dessa.

Häromdagen träffade jag en bekant som just hade köpt ett litet vindkraftbolag. ”Va”, sa jag, ”begriper du dig på elektricitet?” ”Absolut inte”, svarade han glatt, ”men det finns andra som gör det och dem härmar jag. Fast man åker ju på en del smällar”, sa han med luttrad min.