Samhällena förändras ofta mer radikalt än vad som riktigt kan tålas av oss lite erfarnare medborgare som sätter hyfs och plikt högre än bjäfs och kyld champagne särskilt om hålldamen – på bilden den undersköna Odette, Swanns ständigt lika åstundade hålldam i Prousts På spaning efter den tid som flytt; en bok som i våra dagar endast läses i kvinnliga bokcirklar för att hålla romantiken vid liv och stå ut med madeleinekakorna och att behöva betrakta den ändlösa skildringen av en rosenbuskes levnad.

Odette är en i Paris populär hålldam vilket, om jag som inte vet så mycket uppfattat saken rätt, betyder en särskilt vacker, begåvad och populär mätress som kunde ha flera uppvaktande kavaljerer där ingen hade monopol (om han inte hade oändliga pengar).

Prousts viktorianska era var antagligen den tid då en ung, vacker och begåvad dam stod som högst i samhällets ögon undantagandes då de besvärade ögonen hos olika hustrur som undvikit att inleda egna sejourer för att visa upp sina gracer i landå i Boulognerskogen.

Att Proust och Odette kunnat överleva som litterära figurer kan gå att begripa men kan någon fatta hur MeToo och den till våra dagar på universiteten totaldominerade föreställningen om att vårt samhälle styrs av ett kvinnofientligt strukturellt förtryck och att männen därför borde veta hut kunnat kvarleva? Den tesen borde dö av sig själv.

Döm därför om min glädje när jag i några amerikanska tidskrifter – och då handlar det om respektabla skrifter utom några för kvinnan stötande drag alls – anar denna föreställnings borttynande. Det förefaller handla om ett nytt socialt beteende som man nog borde ha anat i faggorna eftersom det förefaller så attraktivt. Konceptet kallas ”stay at home-girlfriend” och beskrivs så här av en intervjuad hemmafjälla: ”My money is my money och his money is our money”.

Hemmafjällan tycker att upplägget är oslagbart. Hur skulle det kunna vara bättre att komma hem med mat och nyhämtade ungar och förbereda sig på att skälla ut den ständigt försenade maken och försöka få honom att göra disken. ”Man kanske inte behöver så många barn”, säger Ada som intervjuas av The Wall Street Journal medan hon på dagen gör sig i ordning i ett förstklassigt gym tills pojkvännen kommer hem till middag från jobbet.

Jag skulle föreställa mig att flera av dessa flickor knäcker extra som ”influencers”, en syssla som jag inte vet så mycket om annat än att den kan medföra rejäla intäkter för flickor som Odette och Ada.