Att slå ner på svensk kaffekultur tycks vara den nya klimat-trenden i public service. Efter att Sveriges Radio i måndags publicerade en kort notis om hur ”den svenska fikakulturen” (och märk väl; just den svenska – inte den kaffekultur som finns i andra länder) förstör klimatet har man nu ett 13 minuter långt inslag i Studio Ett på samma ämne. Den anklagande rubriken lyder: Är svenskarna beredda att ge upp kaffet för klimatet?

Programmet inleds med att programledarna Micheal Sjödell och Monica Saarinen tävlar om vem som kan låta mest dramatisk när de gör klart att det svenska kaffedrickandet är den värsta klimatboven efter rött kött.

På nytt har man bjudit in forskaren Anne Charlotte Bunge, som nu kallas enbart Charlotte Bunge, för att hon åter ska förklara vilka klimatbovar vi svenskar är. Nu får hon dessutom betydligt mer tid på sig än i Vetenskapsradions program i måndags och hon börjar med att svara på Michael Sjödells fråga om hur man definierar kaffets klimatpåverkan. Vilket hon inte har den blekaste aning om, att döma av det hon hasplar ur sig:

– Ja det är inte så lätt att definiera den… eftersom asså man kan inte ju inte så riktigt jämföra den med rött kött och så egentligen. Men det måste man liksom tänka på att man kan se liksom asså den data som finns liksom det jämför det på per kilogram… egentligen. Men så lätt e det ju inte för att liksom för att ett kilogram kaffe e ju inte liksom lika så mycket som en kilogram eeeh… eeeh… rött kött, till exempel. Men man ser ju jättemycket att… eeh… per kilogram om man bara jämför per kilogram då kommer liksom kaffe… direkt efter… eeh… rött kött.

”VAD är det då som är så negativt med kaffet för klimatet?” frågar Michael Sjödell i desperat jakt på något konkret, som verkligen kan peka ut svenskarna som klimatbovar och Bunge svarar på samma sätt och lyckas använda hur många ord som helst utan att säga någonting alls:

– Eeeh… Med… Deee… Med klimatet e det framför allt de att man ska också prata om biologisk mångfald och… eeh… hur liksom förlust av biologisk mångfald bidrar till klimatpåverkan. Och… eeeh… dee… asså… som sagt kaffe har en jättestor klimatpåverkan men framför allt är kaffet… eeh… definierat som… en av för den svenska… eeh… hotspot för… förlust av biologisk mångfald… å det beror på för att man måste liksom tänka på liksom hur man odlar… kaffe… egentligen. Vi odlar ju inte liksom kaffe här i Sverige utan liksom importerar de och de kan man framför de liksom från den länder som den… eeh… Kenya eller Honduras så från… global south. Eeh… mm… å som man också kallas… eeh… de binder egentligen. Och för att odla kaffe så behövs jättemycket mark och för det så behöver man liksom för att använda mark… då… behövs ganska mycket… eeh… avskogning. Och för den här avskogning släpps jättemycket koldioxid utsläpp. Och det bidrar ju till… klimatförändringar.

Här träder Monica Saarinen myndigt in och säger:

– Är det det största… den största anledningen till att kaffe ÄR en sån klimatbov att den… behöver mark å då s… så… eh… fäller man skog helt enkelt för att kunna bruka marken, de e de värsta me kaffet?

– Exakt så, svarar Bunge.

Michael Sjödell ber henne då att jämföra ett kilogram kaffe med andra klimatbovar, som flyg, att köra bil och så vidare och Bunge svarar:

– Eeeh… Nee… Ja De… d-d-d de kan jag tyvärr inte. Asså man kan inte så… så riktig jämföra eeh… de… tyvärr men de e mer så att man ser de liksom att de e angett en stor andel egentligen, framför allt… asså, nu kan jag inte liksom direkt säga… hur… mycket… eeh… exakt de e men asså att man liksom har klassificerats in som en av de största öh… öh… hotspots för förlust av biologisk mångfald och att man också… öh… till exempel förra året då kom dom nordiska nutrition recommendations som var ganska stor… eh… i hela världen egentligen och dom har också sagt att om man vill liksom minska sin miljöpåverkan då skulle man egentligen minska sin kaffekonsumtion.

Efter allt detta mer eller mindre obegripliga svammel ställer Michael Sjödell frågan om det är särskilt svårt att prata om detta just i Sverige ”med tanke på fikakulturen och så”. Då skrattar Charlotte Bunge lite hånfullt att det verkar så, varpå Saarinen och Sjödell brister ut i ett hejdlöst fnitter. Bunge fortsätter:

– Ööh… Nä men asså ju men asså som sagt de e ju efter dom nordiska nutrition recommendations som kom ut förra året att det var ingen som egentligen prata om de som har också sagt att man liksom ska minska sin… eh… kaffekonsumtion och de e otroligt många forskningsstudier… som genomförs som vissa… ööh… mm… eeh… att… eh… kaffe har en så stor klimatpåverkan och miljöpåverkan och ingen pratar om det. Egentligen.

Här känner sig Monica Saarinen nödd att hålla med och lägger in ett instämmande ”neee”. Man kan nästan höra hur hon lägger huvudet på sned och sätter på sig en beklagande min över att just vi svenskar är så omöjliga att ha att göra med och fortsätter genom att upprepa det Bunge redan sagt femtioelva gånger:

– Och för de… eeh… e inte bara klimat… problemet utan de e också att den biologiska mångfalden blir… sämre. Att man först… Att arter försvinner helt enkelt för att vi vill odla kaffe.

”Vi” som i svenska folket, alltså. Tio miljoner människor av närmare åtta miljarder.

Inslaget avslutas med att reportern Fabian Sigurd ställde frågan till ”vanliga kaffedrickare” om de är beredda att avstå från kaffet för klimatets skull. Först ut är en kvinna vid namn Doreen Schneider som absolut kan tänka sig att avstå kaffe för klimatets skull:

– Absolut. Jag vill att mina barnbarn och kommande generationer ska få ha en bra miljö.

Någon stor uppoffring är det minsann inte heller, får vi veta:

– Om jag kan hjälpa till med en sån liten grej, så gärna för mig!

Därefter fick vi höra ett par personer som tyckte precis tvärtom, vilket sedan diskuteras ingående i studion när Saarinen och Sjödell intervjuar Maria Wolrath Söderberg som forskar om hur människor resonerar i klimatfrågor. vid Södertörns högskola. Hon är själv ingen ”kaffe addict”, som hon nedsättande kallar svenskar som dricker kaffe, men hon ”förstååår att de här kan va… een… RIKTIGT svår nöt å knäcka.” Hon fortsätter:

– Därför att… eeh… öö… kaffet representerar många av dom saker som gör… det väldigt svårt att minska eller avstå, till exempel att… de e en VANA, eeh… de e nånting vi tar för givet, de e nånting som representerar viktiga värden som avslappning, vila, sociala… ööö… sociala socialt umgänge å de e… k… jag tror TILL OCH MED att de kanske är kopplat till vår identitet, vår självbild som svensk hehehe…

Otroligt komiskt, kan man tänka, att vi svenskar överhuvudtaget har en självbild när vi knappt inte finns och vår kultur enbart är dum och dessutom farlig för klimatet.

Själv gör Maria Wolrath Söderberg många uppoffringar, får vi veta, bland annat ville hon inte åka taxi till studion utan är istället med på distans. Hon bereds också tid att berätta om fler uppoffringar hon gjort för klimatet och berättar med illa dold stolthet att hon minsann äter mycket mindre ost och choklad än hon skulle vilja. Och ja det ÄR jobbigt men man KAN faktiskt ändra beteende om man inser hur illa ställt det är med klimatet!

Det som dock inte tas upp i programmet är varför det just är den svenska fikakulturen som är det stora klimatproblemet. Tre koppar per dag och år utslaget på en befolkning om tio miljoner är bara en bråkdel av kaffekonsumtionen i exempelvis Brasilien, Tyskland, Italien, Nederländerna och Kanada.

Slutsatsen man kan dra av det är att den svenska fikakulturen inte alls är ett klimatproblem. Därmed är det måhända ett problem för pk-eliten att vi svenskar fortfarande har seder och bruk som vi håller fast vid.

Foto: Skribentens mest älskade kaffekopp, Stig Lindbergs Berså