När Kajsa Ekis Ekman klargjorde att hon anser Hamas vara en välgörenhetsorganisation blev det kraftiga reaktioner på sociala medier. Men hennes försök att nyansera och normalisera terrororganisationen Hamas kommer inte ur ett vacuum. Den svenska vänstern har aldrig tagit avstånd från den här typen av organisationer utan har romantiserat terror och våld sedan begynnelsen. Ekis Ekman uttrycker alltså bara en mycket vanlig åsikt inom vänstern, bland de som kallar sig ”intellektuella”. En åsikt som i hög grad bottnar i ett djupt förakt för vanligt folk.

I Sverige är det i stort sett bara vänstersinnade som betraktas som intellektuella. Det är sedan gammalt – ända sedan 68-kommunisterna tog sig in på varenda liten maktposition har ordet intellektuell blivit likställt med vänster. Följaktligen beskriver bokförlaget Polaris Kajsa Ekis Ekman som ”en av våra mest mångsidiga och uppmärksammade intellektuella”.

Bakom den fasaden har Ekis Ekman genom åren kunnat skriva i stort sett vad som helst utan att det blivit särskilt mycket diskussion. För sin gärning har hon bland annat fått emotta Leninpriset. Inte förrän hon stack ut hakan när det gällde Rysslands krig i Ukraina blev det problem. Och det blev det enbart för att den samlade vänstern bestämt sig för att ta ställning för Ukraina. De hade precis lika gärna kunnat göra det motsatta, tro mig. Vänstern har i princip inga principer, förutom att framhäva den egna politiska ideologin som den enda rätta och ”tänkarna” i de egna leden som intellektuella.

Såsom varande en sådan har Kajsa Ekis Ekman redan tidigare vägrat att fördöma Hamas, vilket hon berättade i radions Studio Ett i december. En intellektuell står liksom över sånt som att fördöma terror. Förutom, förstås, när Israel försvarar sig. Då fördöms det även från Ekis Ekmans intellektuella elfenbenstorn.

Hennes resonemang om att Hamas är en välgörenhetsorganisation handlar om precis samma sak. Hon tror att det får henne att framstå som en stor tänkare som ser bortom terror, blod och död och som kan se människorna bakom våldet. Eftersom vänsterns tänkare – eller snarare icke-tänkare – generellt hyser ett gränslöst förakt för vanligt folk är det viktigt för dem att fjärma sig från gemene man. Det naturliga och normala är att ta avstånd från terror, men acceptera att en suverän stat försvarar sina medborgare, och därför tar normala människor – vanligt folk – som regel kraftigt avstånd från rörelser som Hamas och deras aktioner. Det gör det än viktigare för Ekis Ekman att ställa sig på andra sidan. Man skulle kunna säga att hon helt enkelt är dryg och vill vara lite förmer.

Allt detta visar bara hennes ynkedom. Tramset om att en intellektuell inte kan fördöma vissa typer av handlingar är ju bara en omskrivning för vänsterns allmänna terrorvurm, baserad på deras skeva uppfattning om att terror är underklassens sätt att stå upp mot makten. Genom det här förhållningssättet har svenska kommunister, och för den delen även socialdemokrater, i decennier kunnat undvika att fördöma både diktaturer och terrororganisationer som de anser har rätt värdegrund.

Att inte fördöma terror är alltså inget tecken på att man är intellektuell. Det är ett tecken på att man har problem med tankeverksamheten och dessutom totalt saknar moral.

Det ska bli intressant att se hur de tidningar, som fortfarande anlitar Ekis Ekman som krönikör efter debatten om Ryssland-Ukraina, reagerar och agerar på hennes senaste utspel. Eftersom vänstern är svårt infekterad av antisemitism och dessutom har allvarliga problem med att ta avstånd från just islamism och islamistisk terror gissar jag att hon kommer undan utan värre konsekvenser än en liten smäll på fingrarna. Hon kommer alltså med största sannolikhet att få behålla sin plats i etablissemangets finsoffa. Men de som inte döljer en totalitär världssyn bakom begreppet ”intellektuell” kommer knappast att lägga särskilt stor vikt vid vad hon yttrar i framtiden.

Foto: Kajsa Ekis Ekman på bokmässan 2019, bild Wikimedia Commons