Nyligen kunde vi berätta om att V-ledaren Nooshi Dadgostar vägrade svara på Aftonbladets frågor rörande spåren av kokain på partikansliets toaletter. Hon ryckte på axlarna åt alltsammans och menade att det vore bättre om Aftonbladet granskade sina egna toaletter istället. Hon förstår alltså inte att det är enorm skillnad på om det dras en och annan lina på Aftonbladets toaletter jämfört med ett riksdagspartis.

Det är naturligtvis djupt problematiskt. Men det är inte det enda som är problematiskt med hennes attityd. Den visar också på ett lättsinnigt förhållningssätt till droger, vilket är minst lika illa.

Under flera år har V, och även MP och S, hävdat att den organiserade brottsligheten – det som också kan kallas klankriminaliteten – göds av svensk medel- och överklass som använder droger. Eftersom droghandeln i Sverige till största delen tagits över av invandrade brottslingar, eller andra generationens invandrare, vill man inte längre lägga någon skuld på de kriminella själva. Invandrare är ju offer i det svenska samhället, även när de är gärningsmän, och därför har man istället börjat fokusera allt mer på drogmissbrukarna, eller brukarna som man ofta kallar det.

Jag har ofta vänt mig emot det resonemanget eftersom det är så genomskinligt. Lille Abdul från Rinkeby kan aldrig bli en brottsling i vänsterpartiernas ögon, medan Sven Svensson från Danderyd ses som suspekt bara på grund av sitt svenskklingande namn och sin ljusa hy. Men samtidigt tycker jag också att svenskar borde avhålla sig från droger, om inte annat för att hindra de klankriminella från att bli allt rikare.

Frågan man nu kan ställa sig, efter Nooshi Dadgostars fjortisbeteende när hon intervjuades av Aftonbladets reporter, är om hon och hennes partikamrater överhuvudtaget ser så allvarligt på privilegierade svenskars droganvändning som de ger sken av. Som en av DGS-läsarna mycket riktigt påpekade verkar hon tro att eventuella spår av narkotika på Aftonbladets redaktion skulle nollställa de droger som florerar inom hennes eget parti. Det tyder på att hon inte alls tar frågan om narkotikan på särskilt stort allvar.

Det är oerhört allvarligt att ledaren för ett riksdagsparti har en så nonchalant syn på eventuellt narkotikabruk bland de anställda och än mer eftersom Vänsterpartiets har en så hög svansföring just när det kommer till droger. Det ständiga pratet om att privilegierade svenskar göder kriminaliteten blir höjden av hyckleri eftersom Dadgostars egna partivänner gör exakt det som partiet anklagar andra för.

Det betyder att ingen längre kan ta vare sig Dadgostars påstådda omsorg om förortslangarna eller hennes kritik mot svenska drogmissbrukare på allvar. Med tanke på att hon dessutom förklarat sitt haveri med en ytterligt barnslig kommentar om att hon var frustrerad över att inte vårdkrisen lyfts mer i medierna gör ju att man på allvar måste ställa sig frågan om hon, med sin fjortisattityd, överhuvudtaget är lämplig som partiledare.

Foto: Skärmdump Aftonbladet