I tisdagens partiledardebatt (från 1.06.00) karakteriserade Jimmie Åkesson pricksäkert, kortfattat och uttömmande socialdemokraternas och Magdalena Anderssons politik : floskler. Varpå Magdalena Andersson gång på gång svarade med just det, samtidigt som hon kraftfullt viftade med armarna. (Hon är en god debattör). I hela debatten fanns det bara ett minnesvärt inlägg, från Nooshi Dadgostar (vid 01.28.00). Det var personligt, engagerat och övertygande.

Annars var debatten ganska ljum, vilket Göran Greider och Tove Lifvendahl också konstaterade (vid 3.54.00). Göran Greider passade också på att breda ut sig utifrån sin naivistiska syn på världen. Man förstår att han trivs inom socialdemokratin, även om denna, enligt hans mening, är för ekonomistisk.

Två återkommande debattämnen var invandringen och energiförsörjningen, också, men inte så mycket, brottsvågen och den yttre säkerheten. Varje gång dessa frågor dyker upp håvar SD in poäng. Deras frågor dominerar och alla minns deras insatser och tidiga ställningstaganden.

Och statsministern? Visst, Ulf Kristersson smashar inte in några repliker. Han resonerar. Det kommer han att vinna på i längden. Så här sammanfattar Mats Knutson läget.

Hur kommer politiken att utveckla sig under den närmaste tiden?

Det är oroliga tider. Det brukar gynna den sittande regeringen. Det har det hittills inte gjort, men jag tror att regeringen nu kommer att stärkas allteftersom.

Socialdemokratin – och Magdalena Andersson – kommer att försvagas. (Det har jag redan sagt några gånger). Deras försök att ljuga sig fria från invandringspolitiken kommer inte att lyckas. De vet inte riktigt hur de skall ställa sig till kärnkraften. De försöker ligga lågt.

Men, som sagt, vi lever i oroliga tider. Vad som helst kan hända.