Det finns krav på att företag skall vara sakliga när de gör reklam. Reglerna är tydliga.

Det anses också otillbörligt att t.ex. en tidning har intressen, ekonomiska eller andra, med företag som de (låtsas) granska.

Detta är utmärkt. Livet blir väsentligt lättare om man inte hela tiden måste utgå från att reklamen – utöver naturliga överdrifter – rätt ut ljuger.

Korruptionen är också relativt låg i Sverige, men störst i Norden – och antagligen ökande. TV4 har gjort en roande undersökning som visar att flera partier är villiga att – mot lagens krav – ta emot bidrag från anonyma givare.

Demokratin är det viktigaste vi har. Den skyddar alla dem som inte är tillräckligt välställda, och inte tillräckligt väletablerade med kontakter till inflytelserika personer, för att själva kunna värna om och främja sina intressen.

När demokratin inte fungerar, när institutioner som säger sig vara fristående från andra intressen i själva verket har anledning att gynna vissa av dem – då är det farligt.

TV4 visade i en granskning att flera partier var villiga att ta emot bidrag från anonyma givare, trots att detta enligt lag är förbjudet. Vår demokrati har alltså sina fläckar. Den har andra: vänskapskorruptionen är utbredd. Uppdrag utdelas och platser tillsätts till kompisars fördel.

Ändå kan också en i formell mening väl fungerande demokrati i praktiken styras av ett litet sammansvetsat fåtal. Så har vi haft det i många år i Sverige.

Svensk politik har länge i praktiken styrts av miljöpartiet. Det har lett till att under åratal har förts en invandringspolitik, som, mot de flestas uppfattning, tillåtit en mycket stor asylinvandring. Också de flesta partiers medlemmar har varit emot denna politik, men den har genomförts därför att det varit ett sätt att med miljöpartiets hjälp skapa ett underlag tillräckligt stort för att bilda regering,

(Är detta – att ett litet parti kan avgöra majoritetsförhållanden och regeringsunderlag – ofrånkomligt? Nej, det kan undvikas med enmansvalkretsar – som har sina för- och nackdelar. Varför har vi inte detta system? Frånsett den historiska bakgrunden, avvisas detta system därför att det

skulle minska partiledningarnas makt.)

Slutsats: Vi har, och kommer under översiktbar tid, ha ett valsystem som ger ytterst odemokratiska utslag. Det har tidigare lett till en invandringspolitik som under årtionden gått mot majoritetens intressen.

Denna politik har lett till en uppdelning av landet så att de s.k. utsatta områdena präglas av en koncentration av brottslighet och andra problem. Dessa områdens problem har tidigare förtigits, av rädsla för att de skall stigmatiseras, har man sagt – i verkligheten för att man inte vetat vad man skall göra.

Det vet man fortfarande inte. SD har däremot tydliga förslag om att åstadkomma återvandring och rensning av den offentliga miljön från främmande kulturers symboler. När detta, för de välförståndiga förfärliga förslag var aktuellt, steg SD:s opinionssiffror.

SD:s förslag kommer sannolikt inte att genomföras. Nu är det L och KD som kan blockera sådana förslag genom att byta sida.

Så: fortsättningsvis kommer det att finnas över 100.000 människor som – liksom nu – vistas här utan att ha rätt till det. De försörjer sig förstås i stor utsträckning på brott, och är också mer brottsaktiva av andra skäl.

Hälften av alla dömda våldtäktsmän är födda utomlands. (”Det visade sig att 60 procent av gärningsmännen var antingen första eller andra generationens invandrare, och att hälften var födda utomlands”.)

Genomsnittligt antal anmälda våldtäkter per 100 000 invånare i EU åren 2013 – 2017. Källa Eurostat

Ungdomsrånen

”Rapporten visar att av de cirka 3 200 rånarna som omfattas har 66 procent invandrarbakgrund, och 77 procent av rånoffren har svensk bakgrund”.

Så kan man fortsätta redovisningen. Den skulle ändå bara visa det alla vet: invandrare är mer brottsaktiva än pursvenskar, och andra generationens invandrare mer än första generationens.

Denna vetskap kommer att förtigas, och effektiva medel mot den kommer att blockeras av de tre små partier som länge bestämt och även fortsättningsvis kommer att bestämma politiken.

Och i grunden bestäms denna passivitet av att partiledningarna inte vill se sina positioner rubbas. De vill bevara sin makt också för att kunna fortsätta att skyla över sin skuld.