Det finns mycket man kan säga om ÖB:s och minister Bohlins konstaterande att det kan bli krig. Vissa av oss har aldrig trott på den omhuldade myten om ständig fred, som tidigare politiker ofta vidmakthållit (till exempel Reinfeldt med sitt uppblåsta skitprat om att försvaret är ett ”särintresse” och Ygeman, när han beskäftigt förklarade att Sverige minsann inte behöver några beredskapslager) och tar detta utspel med jämnmod. Andra verkar tro att världen är en rosaskimrande fluffig dröm, att alla (utom svenskarna själva) är snälla och att försvarsmakten när en längtan efter krig.

Själv tänker jag att krig brukar inträffa med jämna mellanrum och att det vore mer än lovligt naivt att inbilla sig att Sverige skulle kunna stå utanför sådana i evärdlig tid.

Mest intressanta är reaktionerna från public service och andra vänstersinnade medier. De är mäkta förgrymmade över blotta tanken på att vi kan komma att behöva förbereda oss för sämre tider – trots att sämre tider annars är det vi ständigt ska förbereda oss för, om de får säga sitt. De ondgör sig över att barn nu får ”krigspanik” medan de tidigare gjort allt och lite till för att sprida klimatångest hos samma småttingar.

”Sirenen har gått. Nu är kriget här. Det blir budskapet till barnen när ÖB Micael Bydéns panikartade alarmism på några hurtiga sekunder ska filtreras av journalister genom snabba snuttekanalen Tiktok” skriver ETC:s Christoffer Röstlund Jonsson utan att reflektera över att det är minst lika alarmerande att barn har konton på kinesiska Tiktok-appen som att det kan bli krig.

SVT gör likadant. Denna skattefinansierade mediekanal, som skickar ”klimatkorrespondenten” Erika Bjerström kors och tvärs över världen för att rapportera om att världen kommer att gå under imorgon, tycker nu att det är fullkomligt förfärligt att barn konfronteras med ordet ”krig”.

Summan av kardemumman är följande: Klimatångest är något alla bör ha, särskilt barn. Att ingjuta klimatångest i de små har blivit ett medel i påverkansarbetet mot äldre generationer – föräldrar, morföräldrar etc – att välja en mer asketisk livsstil. Vem orkar stå emot en liten unge som med tårfyllda ögon skriker ut sin skräck över att jorden kommer att gå under om mamma steker en fläskkotlett? Ju fler bland vanligt folk som övergår till grönsaker och insekter, desto mer överflöd för det privilegierade etablissemanget njuta av. När det gäller klimatet finns ingen som helst omsorg om barnen – tvärtom.

Nu, när det gäller insikten om att det kan bli krig, är det annat ljud i skällan. Trots att barn sedan urminnes tider levt med vetskap om att krig förekommer, och kunnat hantera det med hjälp av kloka och förståndiga vuxna, är det plötsligt katastrof om barnen får lite insikt om verkligheten.

Varför? För att vänsterjournalisterna plötsligt börjat bry sig så oerhört mycket om barn? Knappast. Främst handlar det om att få ännu en anledning att kritisera regeringen. Det är ju det som driver vänstermedierna, från public service och de stora drakarna till marginaliserade små tidningar som ETC. Det spelar ingen roll vad regeringen gör, allt är fel eftersom det inte är Magdalena Andersson, eller någon annan grötmyndig socialdemokrat, som innehar statsministerposten.

Men det handlar sannolikt också om att de vänstersinnade journalisterna inte själva tror på att klimatkatastrofen och jordens undergång är så nära förestående som de gärna hävdar. Anledningen till att de ständigt frossar i klimatalarmism är att det alltid är tio år kvar och därför kan de spekulera fritt utan att någonsin behöva reflektera över sin sensationsjournalistik, än mindre verifiera den.

Krig däremot kan faktiskt vara en realitet inom en närmare framtid än någon skulle önska, det inser till och med vänsterjournalisterna i sin skyddade lilla värld. Det skrämmer skiten ur dem, så till den grad att de inte ens kan samla sig och prata med barn på det sätt vuxna alltid gjort.

Så hur blir det då? Blir det krig, eller inte? Det vet ingen av oss i nuläget men varför det skulle vara fel av försvarsmakten och regeringen att varna för något som är fullt realistiskt kan i alla fall inte jag förstå.