
Information från Wikipedia om frontallobens utveckling:
”Olika delar av hjärnan utvecklas olika fort och exempelvis frontalloben är den delen av hjärnan som utvecklas allra långsammast. Det är därför vi har svårt att bedöma risker och se helhetsbilder medan vi är unga, denna delen av vanligtvis inte färdigutvecklad förrän vid 25 års ålder.”
Jag har själv varit en begåvad ung människa med outvecklad frontallob så jag kan berätta om hur det känns. Det som får frontalloben att mogna är mänskliga erfarenheter, särskilt motgångar. Ett problem som särskilt drabbar begåvade unga människor är att de alltid fått höra sin begåvning berömmas. De kan därför inte föreställa sig annat än att eventuella motgångar inte beror på dem själva utan på underlägsna och underutvecklade människors inflytande.
De kloka unga människorna är övertygade om att världen skulle vara mer lyckad bara de själva fick mer att säga till om. De upptäcker ganska tidigt hur illa det kan gå om andra oerfarna människors egenintressen får råda. De bestämmer därför att sådana företag som de själva startar ska drivas av goda ambitioner, inte vinst. De förstår då att de måste starta allt på nytt. Och världen darrar. Svenska Dagbladet rapporterar den 27 december: ”Under några intensiva dagar gungade marken under ett av världens kanske just nu viktigaste företag. Open AI.” Open AI drivs av den vid det här laget mognande superentreprenören Sam Altman samt något tusental nära medarbetare.
Det började med att den nittonårige Altman hoppade av sina studier i datavetenskap vid Stanford och liksom de övriga begåvade studenterna med frontallobsproblem startade en start up som skulle ”dela platsposition via mobilen”, troligen en nog så glasklar formulering för den sortens prospekt som visas upp när bolag som dessa gör sina finansieringsrundor. Bolaget misslyckades och Altman erkände i pressen att ”misslyckanden suger alltid, men misslyckanden när du försöker bevisa något suger verkligen”.
Men i stället för att förädla sin motgång till ett stycke erfarenhet som satte fart på frontallobens utveckling så tog Altman ”ett sabbatsår med resor, datorspel och resor till Indien” där han ”drog sig till ett ashram ett tag”.
Styrkt av askesen och det rena livet vid sitt ashram återvände Altman till Kalifornien och träffade tvillingsjälen Elon Musk med vilken han startade ”hobbyprojektet Open AI” som inte är till för att tjäna pengar utan gynnar människan genom att ”främja digital intelligens på ett sätt som med största sannolikhet bistår mänskligheten”. Målet var alltså inte att tjäna pengar utan att skriva källkod och dela ut gratis.
Något som är typiskt för ännu inte färdigutvecklade hjärnor är att de tror att den där outvecklade frontalloben som sitter längst fram i deras huvuden i själva verket består av ren vinst som de trots tecken på motsatsen kan utveckla om de får bestämma allt själva. Mycket riktigt blev det snart bråk mellan Altman och Musk. Musk ville göra Open AI till en ideell verksamhet. Det där med vinst var ”inte alls vad han hade i åtanke”. Men det hade Altman i åtanke. Femhundra års mänsklig erfarenhet av hur man driver företag tog tag i hans tänkande och utvecklade idéer om vinstens betydelse för företags välgång.
Än så länge har bolagets framtida utveckling dock hämmats av ett enda, men nog så besvärligt problem: det saknar en affärsidé vilket betyder att det trots alla affärsplaner och investerarträffar och kapitaliseringsrundor inte vet vad det ska göra. I höstas avhölls en utvecklingskonferens där olika projekt jämfördes med varandra i syfte att kora de mest lovande. Det verkade som om ”språkmodeller” var det mest intressanta. Men seniorforskaren Carl Heath vid statliga RISE invände att alla sådana förhoppningar bygger på antagandet att det finns en marknad för språkmodeller. Hade den världsledande AI-jätten inte tänkt på det?
För två månader sedan värderades Open AI till 900 miljarder kronor. När jag läser affärstidningarnas entusiasm över Open AI är det knappt jag vågar framföra mina dubier. Då frågar jag alltid vad bolaget ska syssla med och får aldrig något svar.


