Sedan 1987 åtnjuter Israel status som ”icke-medlem-men-allierad” i militäralliansen Nato. Den statusen bör uppgraderas menar den judiska tankesmedjan JINSA, som en reaktion på terrorattackerna 7 oktober. 

Spontant kan det verka lite underligt att det muslimska Turkiet är med i Nato men inte Israel, som ju är ett utpräglat västland. Det korta svaret är att Israel inte ligger i Europa, medan 3 procent (!) av Turkiet gör det.  

Lustigt nog ligger hela 83 procent av Natos sammanlagda yta utanför Europa (och då har jag inte räknat med Grönland). Av Natos hela befolkning bor nästan hälften, eller 47 procent, utanför Europa. Därför förtjänar frågan ett något mer uttömmande svar. Jag börjar med en historisk snabbspolning. 

En gång var Medelhavet ett innanhav i en medelhavskultur skapad av greker och romare. Några århundraden in på vår tideräkning dominerades kusten helt av kristendomen; från Jerusalem, Egypten, Kartago över till Iberiska halvön, Rom och hela vägen bort till Mindre Asien. Det var i den jordmånen rötterna växte till det som senare skulle blomma ut i Renässansen, Upplysningen och den demokratiska fria Västvärlden.   

På 600-talet erövrades Nordafrika och östra Medelhavet av islam. Medelhavskulturen krockade med en brutal ökenkultur, som motsatte sig all samhällsutveckling och idag utgör den ideologiska mallen för organisationer som Muslimska brödraskapet, ISIS, Talibanerna, Hizbollah, Al Qaida och Hamas. Muslimerna var ytterst nära att ta över hela Medelhavet. Alla kustområden utom den franska Rivieran och italienska fastlandet, har någon gång ockuperats av islam.  

Men kristenheten slog tillbaka. Muslimerna stoppades i slaget vid Poitiers 732 och utanför Wiens portar 1683. Delar av Medelhavskusten återerövrades av Spanien 1492, Grekland 1830 och Israel 1948. Dock förlorades slaget om Konstantinopel 1453 och efter den förlusten började försvararna titulera sig ”Européer”. Detta för att understryka sina rötter i den grekiska traditionen. Den europeiska identiteten är alltså en konsekvens av motståndet mot islam. 

Natos identitet är däremot sprungen ur Kalla kriget och är i huvudsak amerikansk. I över 70 år har man inpräntat i oss att hotet kommer från öster och lägger allt fokus på att skydda oss från Ryssland, som efter Sovjetunionens fall tog över rollen som ärkefiende. Under tiden kan islam fortsätta sitt historiska segertåg i Europa, mer eller mindre ostört. Man behöver inte längre väpnade arméer, eftersom gränserna ligger i stort sett öppna. I princip kan man landstiga på ön Lampedusa, få fri lejd till någon europeisk stad och där bygga upp en muslimsk organisation. Idag är det nästan bara Israel som inser allvaret i det civilisationskrig som startade för 1400 år sen, och till stor del fortfarande pågår. 

Nato må ha räddat oss från kommunismen, vilket dom ska ha all heder av. Därmed inte självklart att dom alltid står på européernas sida. Trots sina många europeiska medlemsstater, verkar deras främsta uppgift vara att stärka USA’s position i förhållande till den konkurrerande supermakten Ryssland. Om det Europa – där man gör sina militära installationer – är kristet, muslimskt eller av någon annan konfession bryr man sig inte särskilt mycket om.