Under ett besök i min mataffär nyligen fick jag se en ny läskburk på rea-hyllan – en Coca Cola med en tänkt framtidssmak av år 3000, gjord av AI. Att döma av mängden burkar som inte gått åt, det låga priset till trots, var den inget vidare, men det spelar förstås ingen roll – huvudsaken är att man kan använda AI.

Det går inte att scrolla igenom ett nyhetsflöde längre utan att mötas av ett närmast tvångsmässigt användande av begreppet AI i alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Nu när det lackar mot jul är det förstås även AI som ska fixa julklappsrimmen, fattas bara annat. Det vore väl trist om folk själva skulle behöva slå sig ner och använda sina hjärnor – bättre då att skriva in några ledord i ett AI-program och få allt serverat.

Sveriges Kommunikatörer kör ända in i kaklet och låter den digitala strategen (jo, det finns en sådan yrkestitel numera och alla organisationer, från minsta filatelistförening till regeringskansliet, måste ha en) Petronella Barvaeus bjuda på ”handfasta och konkreta tips på hur du kan sätta generativ AI i arbete i jultider – inte bara som ett fascinerande verktyg, utan som en källa till julglädje, kreativitet, och reflektion.”

Jag blir mest intresserad av att få veta hur människan har klarat att reflektera under alla tusentals år innan AI fanns, men det skriver de ingenting om. De kanske inte har reflekterat över den saken, eftersom de är helt absorberade av AI och den lysande framtiden.

Kommunikatörerna föreslår att vi inte bara rimmar med AI:s hjälp utan även skapar juldekorationer, julkort och låter AI komponera recepten för julbordet.

Själv föredrar jag att skriva mina rim utan att ta hjälp av någon annan, vare det sig är AI eller en människa av kött och blod. Det går fantastiskt bra med block och penna, gärna i skenet av levande ljus och adventsstjärnan i fönstret. Om jag skulle låta ett AI-verktyg göra jobbet åt mig skulle jag känna allt annat än julglädje.

Inte heller behöver jag AI som en källa till kreativitet. Jag vet redan utmärkt väl hur man gör vackra julgranskarameller av silkespapper och glansiga julkorgar till granen och vill jag ha tips på nya julrecept kollar jag hellre i någon av mina gamla kokböcker. Det finns inget dataprogram i världen som kan skapa mer julglädje än vad generationers nedärvda traditioner kan göra.

Och du som nu får för dig att jag tröttnat på AI, du har uppfattat saken alldeles rätt. Jag är fullkomligt dödstrött på det, framför allt på den hysteri som råder. Det är klart att en och annan driftig entreprenör kommer att tjäna multum på det men att det mänskliga livet skulle förändras nämnvärt till vare sig det bättre eller det sämre inom någon närmare framtid, det tvivlar jag å det grövsta på.

Foto: Coca Cola och AI i helig allians?