Om det finns ett ord som blivit närmast omistligt när politiker, myndigheter och entreprenörer ska presentera sin egen förträfflighet är det ”hållbarhet”. Vad man än sysslar med så kan man alltid slänga in några floskler om ”hållbarhet” och utse någon till ”hållbarhetsutvecklare” för att ro upphandlingen i hamn eller få rejäla bidrag för sin verksamhet. Men faktum är att modeordet ”hållbarhet” inte säger ett enda dugg, förutom att den som yttrar det i parti och minut har insett att det är ytterst lukrativt.

Det finns ingen bransch där inte ordet ”hållbarhet” kan ge önskad effekt. Även kulturen är hårt ansatt av det floskelinfekterade hållbarhetstänket och igår var det just kultur som stod i fokus på klimatmötet COP28, där världens driftiga klimatentreprenörer nu samlats för att frottera sig med varandra och knyta ekonomiskt gynnsamma kontakter.

En av talarna var svenskan Louise Lindén som är ”hållbarhetsutvecklare” i festivalbranschen. Hon drabbades ”redan i unga år” av klimatångest, precis som unga kvinnor förväntas göra nuförtiden, och då var det ju en jättebra grej att börja jobba för mer hållbara festivaler. Det ör hon genom att uppmana festivalbesökare att åka tåg till destinationen, att inte skräpa ner och att dessutom uppvisa civilkurage om något händer. För detta har hon fått ta emot pris, som om hon kommer med något nyskapande och revolutionerande.

Det gör hon inte. Folk har åkt tåg eller annan kollektivtrafik till musikfestivaler runt om i landet ända sedan sådana började arrangeras. Kampanjer mot nedskräpning har vi haft innan Louise Lindén ens var påtänkt och i generationer har vi visat civilkurage och tagit hand om varandra om något har hänt. Men det är förstås typiskt den egotrippade Greta-generationen att vara inbilsk nog att tro att det är de som uppfunnit hjulet.

Gemensamt för alla som, likt Louise Lindén, säger sig värna ”en hållbar livsstil” är att de rapar samma floskler men egentligen ingenting säger. De svamlar om tåg och veganmat men mycket mer händer inte. Dessutom är de generellt hycklare, hela högen. Annars skulle de överhuvudtaget inte resa till Dubai, för precis som vid andra klimatmöten åker hundratals rika knösar i privatplan till COP-mötet även denna gång. Exakt hur många är fortfarande inte klarlagt men enligt webbsajten The Conversation blir det fler och fler för varje år och det är långtifrån bara politiska ledare som anser sig vara så viktiga att de måste resa enskilt.

Här, bland dessa överprivilegierade goddagspiltar, tycker alltså ”hållbarhetsutvecklaren” Louise Lindén att det passar att prata ”hållbar” kultur. Vad gör man inte för att få sin stund i rampljuset och en all inclusive till Dubai.

Foto: Skärmdump Sveriges Radio