JAN-OLOF SANDGREN:  Om hållbarhet 

Ett försåtligt sätt att manipulera människor är att manipulera språket. När jag var liten betydde ”hållbarhet” att något inte gick sönder. Byxor ansågs hållbara om det inte gick hål på dem, och alla visste att rostfritt stål var hållbarare än billig plast. Hållbarhet betydde också att något ”räcker längre”. Det vill säga mjölken blir mer hållbar om man sätter den i kylen. 

Sedan dess har ”hållbarhet” transformerats till ett ideologisk begrepp av samma dignitet som ”värdegrund”. Det används ständigt i politiken, dyker upp i varje politiskt program och i varje utredningstext, oavsett ämne. Plötsligt vill alla vara hållbara. Ordet ”hållbarhet” ger tre gånger så många träffar på Google som ”demokrati” och fyra gånger fler träffar än ordet ”frihet”. Samtidigt finns ingen som riktigt kan förklara vad det betyder. 

Vill man driva en bil framåt anses det ”hållbart” att göra det med hjälp av batterier, trots att batterierna tillverkas av sällsynta jordartsmetaller som grävts fram ur jorden av afrikanska barn. 

För att ladda batterierna på ett ”hållbart” sätt ska man helst hämta elen från sol eller vindkraft. Trots att vindkraftverk bara har en livslängd på 15-20 år, medan en kärnreaktor fungerar tre gånger så länge och varje år producerar lika mycket energi som 2000 vindsnurror. Så vari ligger det ”hållbara”? 

I hållbarhetens namn vill politiker satsa hundratals miljarder av våra skattepengar på ”grönt stål”, trots att stålet inte är ett dugg bättre än det ”icke-gröna” men kräver mångdubbelt mer energi att tillverka. Man får intrycket att det allvarligaste hotet mot Sverige just nu varken är gängkriminaliteten eller islamiseringen, utan koldioxiden. Ju mer verklighetsfrämmande ett politiskt beslut ter sig, desto troligare har det med ”hållbarhet” att göra. 

En påminnelse om ordets egentliga betydelse fick jag häromdan när en amerikansk artikel flimrade förbi i flödet. En relativt nyöppnad solenergipark i Nebraska, som var tänkt att leverera elektricitet i 25 år, hade råkat ut för en oväntad hagelstorm. På några ögonblick hade flertalet av de 14 000 solpanelerna slagits sönder och förvandlats till elektroniskt skrot. Det ska tilläggas att hagelstormen var osedvanligt våldsam och föga överraskande fanns dom som såg ett samband med klimatförändringar. Och lösningen på klimatförändringar är som alla vet, mera av ideologisk ”hållbarhet”.   

Jan-Olof Sandgren