I kölvattnet efter Jimmie Åkessons tal på SD:s landsdagar talar väldigt många kritiker om att man måste skilja på islamister och ”vanliga” muslimer.

En islamist är beredd att med våld överta makten över ett lands territorium, om det inte går med andra medel. Som infiltration och utnyttjande av demokratin för att på sikt få demokratiska stater, som Sverige, att genom missriktat tillmötesgående och naiv acceptans avveckla sig själva till förmån för en muslimsk diktatur.

Så här skriver Susanne Nyström i Dagens Nyheter 1 december om Åkessons tal:

”Vidare delar han in muslimer i två kategorier: islamister som bekänner sig till politisk islam och sekulära. Någon tredje kategori, för troende muslimer, finns inte.”

Nu vill jag, en gång för alla, veta exakt vad en troende muslim är och hur denna skiljer sig från en islamist. De följer exakt samma regelbok, koranen. Tillhör exempelvis alla som lever strikt enligt sharialagarna, alltså de kvinnor som bär hijab samt deras män, som lever enligt sharialagar i en hederskultur, de ”vanliga” troende och alltså helt harmlösa muslimerna?

Islam är inte en religion vilken som helst, islam är en totalitär politisk ideologi med världsherravälde som mål, där sharialagarna utgör grunden för hur samhället politiskt ska styras och människor ska leva. Om någon är osäker på vad som menas med detta kan vi ta dagens Iran som ett tydligt exempel.

Vad har dessa forskare, skribenter och andra framträdande tyckare, som skiljer mellan islamister och troende muslimer, för belägg för att islam kommer att ta en helt ny och aldrig tidigare skådad utvecklingsväg just i Sverige, jämfört med exempelvis Iran?

För mig är det obegripligt att alla dessa välutbildade akademiker kan tro att en troende muslim som flyttat till Sverige är en annan och bättre sorts muslim än han var, innan han flydde från sin kollapsade muslimska stat i Mellanöstern eller Afrika.

Det är också obegripligt att de kan tro att när en muslim anslutit sig till ett svenskt politiskt parti så har muslimen förvandlats till en sann svensk demokrat. När han/hon i 99 procent av fallen enbart utnyttjar vår demokrati och vår missriktade och naiva tolerans för att nå sina egna, högre och egentliga muslimska mål. Som allt större moskéer med tillhörande ”kulturcenter” med förskolor, koranskolor och böneutrop från minareterna.

Hur många fler exempel behöver alla dessa naiva politiker och akademiker för att förstå? Vi har Abdirizak Waberi, Mehmet Kaplan, Omar Mustafa, Yasri Khan, Mahmoud och Ebtisam Aldebe, Leila Ali Elmi, Mikail Yüksel och Jamal El-Haj. Plus många fler. Hur många fler exempel behövs?

Av allt detta tycks Susanne Nyström och alla de andra inte ha förstått någonting alls. Hon fortsätter om Åkesson:

”Han är bara emot att märka av den – trots att en grundläggande del av religionsfriheten är att kunna bära slöja, kippa eller ett kors runt halsen, be en eller flera gånger om dagen, och tillåtas ha ändamålsenliga lokaler där tron kan utövas tillsammans med andra. Helt enkelt att ha religiositeten som en del av sin identitet.

Det är definitivt inte så man uppnår ‘att svenska muslimer känner sig trygga och respekterade i sitt eget land’.”

Det viktigaste för Nyström och hennes åsiktsfränder är alltså att muslimerna känner sig trygga och respekterade i ”sitt eget land”. Vilket i det här fallet råkar vara det sekulära men i grunden sedan 1 000 år tillbaka kristna Sverige.

Att vi svenskar, och alla som flytt hit från muslimska diktaturer, också har rätt att känna oss trygga och respekterade i vårt eget land kommer för dessa islamapologeter längst ned på prioriteringslistan.

Magdalena Anderssons upprördhet när hon med skenheligt darr på stämman fördömer Åkesson säger allt:

”- Det som är uppenbart att Jimmie Åkesson har gjort med sin allmänna attack mot en av våra stora världsreligioner, det är ju inte att sätta Sverige och svenska folkets intressen i första rummet.”

Vad hon egentligen säger, översatt från maktspråket socialdemokratiska till ren svenska, är:

”- Det som är uppenbart att Jimmie Åkesson har gjort med sin allmänna attack mot en av våra nya stora väljargrupper, det är ju inte att sätta Sverige, svenska folkets och socialdemokraternas intressen i första rummet.”

Alla värnar plötsligt de ”vanliga” muslimerna, trots att ingen kan förklara vilka de är.