Filippinerna är en ö-nation bestående av ca 7 000 öar och hela 110 miljoner invånare, varav nästan alla är katoliker. Bara i Stor-Manilla bor det 30 miljoner. Det man associerar landet mest kanske är Imelda Marcos 3 000 skor, hon och maken Marcos korrupta regim, och landets nuvarande konflikt med Kina över havet i Sydkinesiska sjön. 

Men låt oss ta det från början. En av de första européer som ”upptäckte” Filippinerna var portugisen Ferdinand Magellan (1480 – 1521), se foto och karta, genom att som förste människa segla från Europa västerut via Atlanten och Stilla Havet till Filippinerna och ”De fabulösa Kryddöarna” (Kolumbus hade samma idé men visst inte att den amerikanska kontinenten låg emellan Europa och Asien och hamnade därför i Karibien som han trodde var Västindien). Magellan påbörjade seglatsen 1519 och kom så småningom till ett sund på Sydamerikas sydspets, som kom att bära hans namn, Magellans sund. Seglatsen genom sundet var svår; motvind och stormar under flera veckor. När han till slut kom ut ur sundet möttes han av ett lugnt och fint hav och döpte det till ”Mare Pacifico”, dvs Stilla Havet. Väl framkommen till den ögruppen som han döpte till Filippinerna efter spanske kungen Filip II, involverade han sig i ett stamkrig och blev 1521 dödad. Ett av hans 3 fartyg lyckades så småningom 1522 ta sig tillbaka till Spanien (Portugisiska kungen hade inte velat sponsra seglatsen, varför han erbjöd spanska kungen sina tjänster) och blev de första världsomseglarna. Magellan tog hela ö-gruppen som koloni till Spanien, sen kom missionärerna och Filippinerna förblev spansk ända till 1898.  

Det året råkade den uppkommande stormakten USA i krig med den nedgående stormakten Spanien i Västindien, vilket bland annat innebar att USA lade beslag på Puerto Rico och Kuba. Av ”bara farten” förlorade Spanien även Filippinerna till USA efter ett kort krig där samma år (och efter att ha slagit ner ett Filippinskt självständighetsförsök). USA tillät dock Filippinerna ett visst självstyre och 1935 valdes Manuel Luis Quezon (1878 – 1944) till president och verkade som sådan till sin död 1944. 

Det är nu det ikoniska fem-stjärniga hotellet Manila Hotel kommer in i historien. Många celebriteter har varit på hotellet som gäster; Ernest Hemingway, James Michener, Douglas Fairbanks, John Wayne, Michael Jackson och The Beatles. Alla ville besöka “The Pearl of the Orient” och bo på “The Grande Dame of Asia”. När Hemingway fick frågan vad han tyckte om hotellet blev svaret: “If it’s a good story it must be like the Manila Hotel.” Själv bodde jag där en natt förstås. 

Men hotellets mest kända gäst var den amerikanske generalen Douglas MacArthur som flyttade in där mellan 1935 – 41 som militärrådgivare till filippinska regeringen. MacArthur var en krävande officer och ville bo i Presidentpalatset Malacanang, men president Queson kontrade och lät bygga ett så kallat ”penthouse” på taket av Hotell Manilla där MacArthur med familj fick rumstera. Senare i livet mindes han åren i den vackra takvåningen som ett av de två verkliga hemmen han hade haft. MacArthur blev tvungen att motvilligt lämna Filippinerna när Japan invaderade. Han yttrade då de berömda orden: ”I shall return”, vilket han också gjorde 1945. 

Efter andra världskriget fick Filippinerna sin självständighet 1946. Så småningom blev den ökända diktatorn Ferdinand Marcos president (1917-1989) och hans fru Imelda, född 1929, ”First Lady”. Hon hade ett stort inflytande i landet, spenderade mycket tid utomlands, höll extravaganta fester och shoppade loss ordentligt; konst, juveler och hennes skosamling lär ha bestått av 3 000 par. Paret Marcos stal enorma summor från det filippinska folket, deras förmögenhet ansågs uppgå till mellan 50 -100 miljarder kronor när de förlorade makten 1986. Marcos införde undantagstillstånd 1972 och efter tio år började man se slutet på hans regim. Oppositionsledaren och Marcos utmanare Benigmo Aquino mördades på flygplatsen i Manila 1983, kritiken mot Marcos blev enorm och 1986 chansade han på att utlysa nyval och hävdade att han vann. Men en folklig revolution tvingade Marcos att avgå och fly till Hawaii med sin familj. Till Marcos förtret var det Benigmos änka Corazon Aquino som blev president. Idag har man lyckats återta 40 miljarder av de stulna pengarna. Paret har faktiskt ett rekord: Guinness World Record har utsett dem till “the Greatest Robbery of a Government”.  

Efter Marcos har i princip tre politiska familjer delat på makten, eller i vart fall presidentskapet; Aguino-, Duterte- och Marcosfamiljerna. Idag är Bongbong Marcos, född 1957 och son till paret Marcos, president och den förre presidenten Dutertes dotter Sara är vicepresident. 

Filippinerna har en allvarlig konflikt med Kina. Anledningen är att Kina hävdar att hela Sydkinesiska havet tillhör Kina, trots att deras så kallade ”Nine dash line” kommer långt in på Filippinernas internationellt erkända ekonomiska zon på 200 sjömil. Filippinerna har därför stämt Kina inför den Internationella skiljedomstolen i Haag och vunnit, ett domslut Kina totalt ignorerar. Framför allt är det Scarborough revet och Spratly-öarna man tvistar om och det har förekommit kollisioner mellan kinesiska och filippinska fiskar- och patrullbåtar. 

Själv har jag seglat tre gånger till Filippinerna, två från Stilla Havet seglandes västerut och en gång från Singapore seglandes österut. Här finns fina seglingsområden, fantastisk dykning och härliga stränder som den på den kända lilla turist-ön Boracay. I Manilla ligger den gamla staden Intramuros innanför stadsmurar byggda under den spanska kolonialeran, med kyrkor, konvent, museer och universitet. Det är slitet men charmigt och framför allt fortfarande relativt intakt och den är stadens mest besökta. I mitten av hela stadsdelen ligger underligt nog en golfbana. En bit utanför, i en annan stadsdel, ligger Makati, en helt modern västerländsk stadsdel med höghus, shoppingmalls och barer/krogar. Och emellan ligger flera stadsdelar som är slitna, fattiga och eländiga, även om inga bor på trottoarerna som i Indien. 

Filippinerna ingår inte bland de fyra tigrarna – Singapore, Taiwan, Hongkong och Seoul – men ligger i divisionen under tillsammans med Thailand, Indonesien och Malaysia. Man kan nog hävda att Filippinerna ligger mellan första och tredje världen. 

Nästa stopp är Taipei på Taiwan, där jag nu är.