Vad hjälper det att vi inom socialtjänsten håller emot allt vi kan inför alla krav som sköljer över oss från människor som valt att flytta hit från Mellanöstern och Afrika?

Vad hjälper det att vi arbetar enligt de lagar och riktlinjer vi är satta att följa när den självpåtagna Oscarsvinnande offerrollen alltid vinner störst gehör inom statlig TV, radio och övriga medier?

Inget ligger dessa medier varmare om hjärtat än att berätta om offer, gärna presenterade som ”svenskar” för att ytterligare betona allvaret i statens alla tillkortakommanden.

De senaste exemplen i en lång rad är alla 500 ”svenskar” som sägs befinna sig i Gaza. Låt vara att de högst frivilligt rest dit, trots att UD under tio års tid i skarpa ordalag varnat för just sådana resor. För våra största medier är det personliga ansvaret för den egna säkerhetssituationen som bortblåst och helt obefintligt.

För medierna handlar det enbart om försumliga svenska myndigheter, i det här fallet UD, som har lämnat sina stackars ”svenska medborgare” i sticket i en mycket svår och livshotande situation.

Från DN 231101:

”Malmöbon Loai Alsaqqa, 46, reste till Gaza för att hälsa på sin 100-åriga mormor. Efter krigsutbrottet har han förgäves försökt att ta sig därifrån.

Släktingar som kom till familjeträffen från USA, Storbritannien och Colombia har fått hjälp av sina hemländer att lämna Gaza. Men inte Loai Alsaqqa.” Vidare:

”- När jag och en annan svensk kontaktat UD via telefon och mejl har vi uppmanats att registrera oss på ”svensklistan” (uppgifter om var man befinner sig och hur man kan kontaktas under sin utlandsvistelse, red anm) – så skulle UD återkomma när det fanns en möjlighet att lämna Gaza.

– Det är märkligt. Jag är en svensk medborgare som blivit övergiven. Jag kan dö när som helst, trots att jag inte har något med konflikten att göra, säger han.”

Ja, visst är det märkligt. Alsaqqa är alltså övergiven och kan dö när som helst, och ansvaret för att han befinner sig i denna prekära situation i Gaza äger han inte själv utan ansvaret vilar helt och hållet på svenska UD.

Och trots sina egna skarpa resevarningar under tio års tid bekymrar sig UD:s högsta ledning för vad som händer med Alsaqqa och lägger ner mängder av tid på fall som hans. Från DN 231110:

”UD skriver i ett mejl till DN att ‘Vi förväntar oss att svenskar inom kort kommer att få tillstånd att lämna, men kan inte närmare bekräfta tidpunkten för när det kan ske’.

Utrikesminister Tobias Billström (M) hade på torsdagskvällen samtal med sina utrikesministerkollegor i Israel och Egypten där han bland annat lyft frågan om svenskarna i Gaza, enligt UD.”

Jag anser att UD:s agerande är allvarligt eftersom det underminerar det så kallade samhällskontraktet. Vi laglydiga och skötsamma, vi som jobbar, betalar vår skatt och följer alla råd och påbud som staten proklamerar lär oss att det spelar egentligen ingen som helst roll hur vi agerar. Staten kommer ändå alltid att rycka ut till vår räddning. Jag behöver inte själv ta något eget personligt ansvar, ansvaret vilar ändå alltid ytterst på staten och inte på mig.

En stat som, i likhet med Sverige, omyndigförklarar sina egna medborgare och tar på sig allt ansvar för medborgarnas väl och ve i samtliga självförvållade svårigheter, oavsett vilka oansvariga handlingar man gjort sig skyldig till, är inte en i längden hållbar stat.

En stat som helt har avskaffat det personliga ansvaret för den egna situationen bygger garanterat på sin egen undergång. Ingenting annat.