Katarina Gunnarsson tar i ett reportage i Studio Ett den 8:e november upp skolnämndens beslut i Sandviken om förflyttning av samtliga barn i mellanstadiet från en välfungerande byskola, Västanbyns skola, till den problemtyngda Murgårdsskolan i det tungt belastade utanförskapsområdet Bruket.

Först lite bakgrundsfakta om Sandviken som inte fick plats i Studio Ett:s reportage. Det bor 30 360 personer med svensk bakgrund och 8 890 personer med invandrarbakgrund i Sandvikens kommun. Det vill säga; 22.6 procent har invandrarbakgrund. Största arbetsgivare är stålföretaget Sandviken AB med 6 400 anställda. (Swedenstatistics.se)

Mera känt för en bredare allmänhet blev nog Sandviken redan 2014 när kommunen publicerade en beställd konsultrapport som fastslog att invandrarna i Sandviken bidrog med en årlig kommunal nettovinst om 511 miljoner kronor varje år. Eftersom antalet invandrare sedan dess ökat i kommunen torde vinsten idag vara närmare en miljard per år.

På Murgårdsskolan har så gott som 100 procent av eleverna utländsk bakgrund, på Västanbyns skola är förhållandet det motsatta och eleverna är svenska. Endast 37 procent av Murgårdsskolans sjätteklassare uppnådde kunskapskravet under 2021, mot 100 procent av sjätteklassarna på Västanbyns skola. (Sandvikens kommun)

Det så kallade Områdesteamet i Sandviken, som består av ansvariga politiker, skolföreträdare, organisationer, socialtjänst och polis, sammanlagt inte mindre än 20 samhällsaktörer, totade 2022 ihop en rapport om läget i samtliga sju utanförskapsområden i Sandviken. Vilka de med ett gemensamt samlingsnamn förhoppningsfullt kallar ”Spiraområde 1”. Vilket jag tolkar som ”Här har vi sått nya spännande frön, här kommer Sandvikens nya framtid att spira och gro!”.

I Spirarapporten kan man bland annat hitta intressanta och tänkvärda yttranden som:

”Bristande föräldraskap påverkar inte bara våra prioriterade problemutfall utan samtliga och resultatet av enkäten visar att det är en förhöjd riskfaktor i området då 47 % av barnen växer upp med den (se bilaga 1). Enkätresultatet ligger i linje med de kunskaper och erfarenheter som finns i områdesteamet såväl som i analysgruppen. Om föräldraskapet stärks så kan det antas att vi kommer att få se en positiv utveckling i flera faktorer utöver de prioriterade.”

Alltså fullkomligt obegriplig bullshit, för att tala klarspråk. Ännu en av alla tiotusentals, hundratusentals rapporter som sammanställts runt om i kommunerna i Sverige genom åren om den bristande integrationen bland de ointegrerbara.

Alla dessa rapporter består bara av exakt samma substanslösa och fullständigt innehållslösa rappakalja och floskler. Sammanställda av ett oändligt antal kommunala utredare och högavlönade externa konsulter. Rapporter som ingen läser, mer än de själva. Eftersom dessa rapporter i praktiken är helt meningslösa och enbart är att betrakta som interna skattefinansierade sysselsättningsprojekt för högre kommunala tjänstemän. De ska ju också ha nånting att göra.

I Gunnarssons reportage får vi veta att Murgårdsskolan redan har satt in alla extra resurser som tänkas kan för att förbättra skolresultaten, helt utan positiva resultat.

Därför har nu alla kloka tankar hos den socialistiska ledningen kokat ner till att den enda lösningen på Sandvikens integrationsproblem är att förflytta de svenska 10-åriga mellanstadiebarnen från Västanbyns välfungerande byskola, med strålande resultat, till den större mångkulturella, dysfunktionella och helt havererade Murgårdsskolan med uppenbara ordningsproblem. Där så gott som 100 procent av eleverna har utländsk bakgrund med rent katastrofala skolresultat.

Man kan även höra en debatt om saken mellan den socialistiska ledarskribenten Lina Stenberg och Benjamin Dousa, VD för den liberala tankesmedjan Timbro, i P1 Morgon.

De svenska föräldrarna i Västanbyns skola är förstås, med all rätt, väldigt upprörda. Detta är ett kommunalt socialistiskt övergrepp på både barn och föräldrar, så grovt att det är svårt att ta in. Det är dock inte första gången som detta sker i Sverige.

I exempelvis Örebro gjorde man tvärtom. Alltså man lade ned Vivallaskolan i utanförskapsområdet Vivalla och slussade ut eleverna därifrån till mer välfungerande skolor i svenska områden. Enligt Örebro Universitets forskningsrapport 2021 försämrades resultaten för Vivallaeleverna genom detta:

”När det gäller måluppfyllelse har omorganiseringen av Vivallaskolan ännu inte haft någon positiv effekt visar rapporten. På de nya skolorna nådde i genomsnitt 42 procent av eleverna som kom från Vivallaskolan grundläggande behörighet till gymnasiet efter årskurs nio. I jämförelse med tidigare avgångsklasser på Vivallaskolan var det ett klart sämre resultat. För dem var medeltalet 59 procent för åren 2001 till 2018.”

Jenny Karlsson, kunskapsnämndens ordförande (C) i Sandviken, är dock lyrisk och hög på sin makt att kunna tvinga svenska 10-åriga fjärdeklassare till en kaotisk och totalt havererad invandrarskola i ett brottsbelastat och otryggt utanförskapsområde på andra sidan stan. Hon säger:

”- Det är ju det som är så bra, att vi börjar tidigt med barnen. Dom äldre, dom är det svårare med, man har sina rädslor med sig och sånt. Men det är ju barnen som kan förändra och vara vår framtid i samhället för att bryta den segregation vi lever i idag. /../ Det är win-win, det gäller ju för båda. Man lär av varandra!”

Jag kan inte låta bli att undra om kunskapsnämndens centerpartistiska ordförande Karlsson själv föregått med gott exempel. Alltså att hon lämnat sina rädslor bakom sig och bosatt sig i utanförskapets Bruket. För att bryta den hemska segregationen, bidra till en bättre språkutveckling och få möjlighet att lära sig något nytt av de beväpnade och livsfarliga knarkkartellerna nere på Brukets förortstorg. Jag vet inte, men jag misstänker att så inte är fallet.

Det blir nog avsevärt mycket bättre att 10-åringarna får ta över hennes tunga ansvarsområde i Sandviken eftersom hon själv inte klarar av sitt jobb. Åtminstone blir det så mycket enklare för Karlsson själv!