Nyligen skummade jag igenom den 20 år gamla boken ”Myter & fakta om Israel och arabvärlden”, finns här som gratis pdf. Författaren är en amerikansk jude vid namn Mitchell G Bard, som även ligger bakom databasen Jewish Virutal Library. På dryga 450 sidor ger han en lättläst och pedagogisk sammanfattning av judarnas historia i Mellanöstern, med tonvikt på 1900-talet. Boken utgår från vanliga missuppfattningar och myter om staten Israel, och bemöter dem med vad författaren anser vara fakta. Upplägget gör det lätt att dyka in på olika ställen och läsa enstaka sidor. Texten kompletteras med ett rikt referensmaterial kartor, artiklar och dokument. Till och med Yassir Arafats brevväxling finns med. Föga överraskande har boken stämplats som sionistisk propaganda. 

Som motvikt skummar jag igenom Hamas grundstadgar från 1988 – där det klart och tydligt framgår att judarna ska dödas och staten Israel utplånas. Hatretoriken tonas ner något i den reviderade upplagan från 2017, där istället offerrollen lyfts fram: 

”Palestine is the cause of a people who have been let down by a world that fails to secure their rights and restore to them what has been usurped from them, a people whose land continues to suffer one of the worst types of occupation in this world.”  

Källmaterialet inskränker sig i stort sett till koranen. Bara på ett ställe hittar jag en referens till ett annat dokument och då inom parantes: 

”Palestine is a land that was seized by a racist, anti-human and colonial Zionist project that was founded on a false promise (the Balfour Declaration), on recognition of a usurping entity and on imposing a fait accompli by force.” 

Att Palestina tillhör araberna och ”alltid” har gjort det, är för Hamas så självklart att det inte behöver beläggas: 

The Palestinian identity is authentic and timeless; it is passed from generation to generation. 

Före 1900-talet var Palestina en fattig provins i Osmanska imperiets utkanter. En av få akademiker som besökte området var den holländske kartografen och orientalisten Hadriani Relandi. Åren 1695-96 gjorde han en forskningsresa genom Palestina och gav ut praktverket ”Palaestina ex monumentis veteribus illustrata”. Han beskriver landet som till största delen öde och tomt. Befolkningen koncentrerades till orterna Jerusalem, Akko, Tsfat, Jaffa, Tveria, Gaza och bestod av judar och kristna. Därutöver ett fåtal muslimer, mestadels beduiner. Den som är slängd i latin får gärna kolla om det stämmer. 

170 år senare gjorde författaren Mark Twain en liknande resa. På jakt efter minnen från ”Det heliga landet” finner han ett Palestina som är efterblivet, ofruktbart, smutsigt och enformigt. Jerusalem är en trist småstad, befolkad av – ”Moslems, Jews, Greeks, Latins, Armenians, Syrians, Copts, Abyssinians, Greek Catholics, and a handful of Protestants”. Arabernas andel tycks ha ökat något sen Relandis tid, och beduinstammarna beskrivs av Twain’s giftiga penna som ”laglösa”. Läs hans reseskildring här. 

Så närmar sig 1900-talet och Palestina utvecklas som nybyggarland. Judar strömmade in från Ryssland och Europa, följt av en minst lika stor invandring från arabländer i Mellanöstern. Ytterst få av dagens israeler eller palestinier har djupare rötter än så. 

Det är svårt att fastslå vem som äger historisk rätt till landet, som för övrigt bara varit ett eget land i 75 år (om man begränsar sig till vår tideräkning). Det skulle vara som att anpassa EU:s politik efter hur kartan såg ut på Bismarcks tid, eller före Berlinmurens fall.  

Därför tycker jag Benjamin Netanyahu röjer en viktig poäng när han talar med Jordan Peterson (det ska tilläggas att intervjun gjordes före 7 oktober). Det som idag är Israel har sedan biblisk tid erövrats många gånger av olika makthavare. Ingen av erövrarna brydde sig om att utveckla landet. Man lyckades inte ens säkra dess gränser. Det har lämnats vind för våg, tills nästa erövrare var beredd att ta över. Judarna är de enda som lyckats forma en fungerande nation, odla upp öknen, skapa förutsättningar för välstånd och etablera något som liknar en demokrati. Man kan sammanfatta Netanyahus ståndpunkt så här: ”Ett land tillhör den som tar hand om det”.