För ett tag sedan skrev jag en krönika om varför alla kränkta och förfördelade grupper i hela världen skyller alla sina kval på den vite mannen. Man hade ju kunnat tänka sig andra förklaringar. Den som sätter proportionerlighet högt borde skylla slavhandel och slaveri på araber och svarta människor i Afrika som genom århundradena hanterat långt fler slavar än den vite mannen. Den som ogillar apartheid borde ha skyllt systemet på den vita kvinnan snarare än den vite mannen eftersom apartheid uppfanns och etablerades i de slavkolonier dit vita kvinnor följde vita män och gjorde allt för att förhindra att deras vita män sökte sig till svarta kvinnor. (Se exempelvis hur apartheid utvecklades i USA och Sydafrika, dit de koloniserande kvinnorna följde med på resan, men inte i Brasilien, som koloniserades av portugiser som inte tog med sig några kvinnor över Atlanten och därför fick ihop det med svarta.)

Min observation var alltså att långt fler missförhållanden skylls på den vite mannen än vad som är befogat av en nykter historisk betraktelse. Men varför har då den politiskt korrekta woke-samtiden då så envetet framhållit de vita männens ansvar för nästan allt ont?

Först måste man göra klart för sig vad de som skuldbelägger den vite mannen egentligen vill. När kvinnorna, de svarta, ursprungsbefolkningarna och alla andra som anser sig orättmätigt fått lida kräver upprättelse måste de dels utse en skyldig, dels fastställa ett straff. I praktiken är dessa två samma sak ty straffet kan inte vara annat än ekonomisk kompensation – det går inte att tänka sig långa fängelsestraff för barnbarnen till dem som för hundra år sedan mätte sameskallar så det enda tänkbara straffet måste vara något slags böter eller annan motsvarande ekonomisk bestraffning – och då gäller det att till brottsling utse någon som disponerar ekonomiska resurser vilket brukar vara den vite mannen eller någon kassakista han disponerar, statens till exempel.

Därför menar jag att den vite mannens skuld till alla sociala förseelser enligt den moderna PK-ismen är från början fastställd, alltså redan innan brottet ens upptäckts. Det är en sociologisk järnlag att den vite mannen är skyldig till alla ogärningar av mer kollektiv karaktär.

Jag tror att denna järnlag kan tillämpas på konflikten mellan Hamas och judarna. Båda dessa har utsatt den andra för vedervärdiga plågor och även om respektive sidas mest hängivna anhängare är övertygade om att motståndarens grymheter överträffar de övertramp som den egna sidan kan ha begått så är det svårt att åstadkomma en objektiv och allmänt accepterad bedömning av vilken sida som bär det avgörande ansvaret. Men den internationella allmänna meningens dom så som den framträder i media över hela världen förefaller följa järnlagens logik och fastställer därför att judarnas övergrepp mot muslimerna är större än de motsatta missgärningarna.

Det beror på att världssamfundet kan bestraffa judarna men inte muslimerna. Hur beslutsamt stridslystna judarna än är så är de beroende av exempelvis USA. Om världssamfundet bestämmer sig för att vålla besvär för Israel så är detta möjligt (även om det är desto svårare ju fastare Israel beslutat att på egen hand krossa Hamas vad som än händer). Varför skuldbeläggs alltså judarna? Jo, för att det går.

Men mot Hamas är världssamfundet hjälplöst. Palestinierna kan inte bestraffas – inte minst för att de med oslagbart cynisk logik rustar sig med mänskliga sköldar som visserligen tar livet av dess eget folk men samtidigt väcker ökande internationellt medlidande – och det hjälper inte att hata dem eftersom de sedan länge är vana vid att tålas illa.

Därför hålls Israel alltmer skyldigt för kriget ju mer tiden går från Hamas inledande skändlighet. Detta är ett strukturellt faktum.

(Jag undrar om inte antisemitismen är en underavdelning till järnlagen. Det har alltid funnits möjligheter att jävlas med judarna och de har sällan kunnat försvara sig och har därmed varit dömda att anses skyldiga till uppdykande samhälleliga problem såsom pesten.)