P1 Morgon tar i ett reportage upp lämpliga skärmtider för barn under två år.

Redaktören för redaktionens webbsida söker i sin bildbank efter ”Svenskt barn, två år” och får upp bilden på ett uppenbart helafrikanskt barn, en kille som ser ut att vara fyra år.

”Toppen”, tänker redaktören, ”det är exakt så här svenska ungar ser ut nuförtiden!”. Och publicerar, nöjd och glad, sitt inlägg på P1:s hemsida.

Här kommer lite fakta. År 2020 var det 350 000 individer totalt i Sverige, med båda eller en förälder födda i ett afrikanskt land. (Från ”Forum för föräldrar till barn från ett afrikanskt land, 2020” här).

Om jag räknar med att hälften av dessa, 175 000, är pojkar och män blir andelen svarta/mörkhyade pojkar och män av den svenska befolkningen på 10,5 miljoner 1,67 procent. Räknar jag vidare och antar att hälften av dessa är pojkar under 15 år hamnar vi på 87 500 individer.

Enligt Tobias Hubinette, forskare och lärare i kursen ”Ras och vithet i Sverige” vid Karlstads universitet, har 10 procent av de svarta barnen i Sverige både en vit och en svart förälder. Räknar vi bort dessa blir antalet pojkar med två svarta föräldrar 78 750 till antalet. Vilket uppenbart gäller för pojken på bilden som redaktören valt ut.

Av den svenska befolkningen utgör alltså pojkar under 13 år med två svarta föräldrar 0,75 procent. Eller 7,5 promille, för att uttrycka det något tydligare.

Redaktörens bildval kan i bästa fall få honom/henne att känna sig som en god och fin person, som arbetar enligt Sveriges Radios riktlinjer om etnisk mångfald och inkludering.

I värsta fall kan den skapa förvirring hos dem som eventuellt följer P1 Morgons webbsida. ”Gäller detta alltså bara afrikanska barn? Har de nån speciell gen som gör dem extra känsliga för skärmtid? Eller gäller detta även svenska barn?”.

Den valda bilden kan också skapa ilska och frustration hos den vita majoritetsbefolkningen i Sverige, infödda såväl som invandrade. Samt även hos vissa afrikaner. Eftersom de vet att det inte alls är så här Sverige ser ut.

Nu säger någon att ”Killen på bilden är ju också svensk, han kan vara född här i Sverige!”. Visst, absolut. Vi säger att han är svensk. Men han representerar trots det ändå bara 7,5 promille av de svenska barnen.

Är jag rasist? Nej, det är jag inte. Men jag är så oerhört trött på alla dessa uppfostrings- och påverkansförsök från media och reklambyråer som vill få mig att tro, och acceptera, att det är så här Sverige ser ut numera. Eftersom det alls inte stämmer. Det är totalt felaktigt.

Rasisterna är alla inom media och reklambranschen som, så fort de får chansen, låter svenska förhållanden och händelser illustreras av afrikanska pojkar och män samt afrikanska flickor och kvinnor i fotsida kläder och strikt hijab. Som om det vore den naturligaste sak i världen.

Det är bland dem vi hittar de verkliga rasisterna!