Få saker skapar sån sammanhållning som en gemensam fiende. I över tusen år har hatet mot judarna fungerat som en förenande länk mellan muslimer, som i övrigt haft svårt att komma överens. Redan kort efter Muhammeds död 632 uppstod dispyt om ledarskapet, vilket resulterade i uppdelningen mellan ”shia” och ”sunni”. Konflikten är ännu inte löst, trots att det gått mer än 1 300 år. 

Bara under min livstid kan jag erinra mig ett halvt dussin blodiga krig i Mellanöstern, där muslimer slåss mot muslimer: 

Kriget mellan Irak och Iran pågick mellan 1980 och 1988 och kostade runt en miljon människoliv. Detta utan att någon av parterna uppnådde något av betydelse. 

Iraks invasion av Kuwait 1990 berodde bland annat på gammalt groll i samband med det nyss avslutade Irankriget. ”Gulfkriget” fick ett snabbt slut 1991 när USA invaderade och cirka 30 000 irakier dödades. 

Irans krig mot sin egen befolkning inleddes kort efter revolutionen 1979 och nådde sin kulmen runt 1988, då tiotusentals oppositionella avrättades. Sex miljoner iranier har tvingats lämna sitt land. Irak, Turkiet och Syrien har återkommande fört krig mot sina kurdiska minoriteter.  

Kriget i Jemen tog ny fart 2014, då lokala rebeller med stöd av Iran intog huvudstaden, samtidigt som regeringsstyrkor fick militär hjälp från Saudiarabien. Hittills har mer än 150 000 jemeniter dött i själva konflikten och närmare en kvarts miljon i de humanitära katastrofer kriget orsakat. 

Kriget i Syrien startade 2011 och pågår i viss mån fortfarande. Ett stort antal muslimska miliser har passerat revy, en del med stöd av grannländer andra med stöd från USA. 2015 begärde president Assad hjälp av Ryssland för att återta kontrollen. Mer än en halv miljon människor har fått sätta livet till.         

Man kan också nämna ISIS, Al Qaida, Hizbollah och inbördeskriget i Libanon. Svarta September och PLO:s konflikt med Jordanien. Egyptens kamp mot Muslimska brödraskapet och arabiska våren, där trevande försök till sekulär islam sköts i sank av traditionell fundamentalism.  

Att judar är hatade runt om i arabvärlden är inget nytt, men araber tycks också hata varandra. Eller kan alla dessa krig förklaras av USA-imperialism och europeisk kolonialism? Det går förstås inte att bortse från religionen. Ett tungt ansvar vilar på den som författade koranen (om det nu var Allah eller Muhammed ska jag låta vara osagt). Denna skrift, som utgör högsta auktoritet för alla muslimer och varken får brännas eller ifrågasättas, framställer kriget som det ”naturliga tillståndet”. Varaktig fred kan bara uppnås i en värld där alla underkastar sig ett islamskt kalifat. Om vi föreställer oss att mer än hundra miljoner män inom ett begränsat område från späd ålder uppfostrats i detta tänkande – och det inte finns något krig att vinna – kommer man förr eller senare att kriga mot varandra. Kanske en alltför grund analys av situationen i Mellanöstern, men kommer inte på någon bättre. 

En sak är man i alla fall överens om: att Israel måste utplånas. Enligt Hamas tolkning gäller detta även den judiska befolkningen, och varken palestinier eller övriga arabstater har protesterat nämnvärt.  

Varför just Israel skulle ha mindre rätt att existera än exempelvis Jordanien, Libanon eller Syrien (som bildades ungefär samtidigt) är inte helt solklart. Det är trots allt den enda stat i Mellanöstern där judar, muslimer och kristna lever tillsammans under någorlunda demokratiska former. Men återkommer till det en annan gång. 

En vanlig uppfattning i Sverige är att Hamas visserligen är terrorister, men att dom ”i princip” har rätt. Och att Israel därför bör lämna över sitt territorium till palestinierna. Bara då kan varaktig fred uppnås. Själv har jag följande invändningar: 

• Med tanke på vad som hände 7 – 8 oktober är risken för folkmord på judar överhängande.  

• Om Fatah och Hamas inte kunde samexistera i Gaza, utan att råka i krig, hur ska de då kunna styra Israel tillsammans? 

• Hizbollah vill förstås också vara med på ett hörn, trots att gruppen är shia och Fatah och Hamas är Sunni. Vad är oddsen för att de lyckas bilda en fungerande 3-partiregering? 

• Israel är ett rikt land, med högteknologisk industri, infrastruktur och välutvecklat jordbruk. Hur troligt är det att de andra arabstaterna låter palestinierna behålla denna ”godbit”? 

• Palestinierna är vid sidan av judarna Mellanösterns mest mobbade folk. Ingen vill ha med dem att göra, utom möjligtvis Jordanien. Plötsligt skulle de alltså förfoga över regionens mest avancerade vapensystem, inklusive kärnvapen. Kommer grannländerna att känna sig trygga med den utvecklingen? 

• För att saker inte ska gå över styr kanske Saudiarabien rycker in och ”stöttar” den bräckliga regimen, precis som man stöttade regimen i Jemen. Kommer Iran att tycka det är OK? 

Någon kanske hävdar att allt det här är teknikaliteter, som duktiga tjänstemän inom FN kommer att kunna lösa. Men hur ska man lösa det faktum att arabvärlden inte längre har en gemensam fiende att samlas kring? Vad ska islamisterna göra när det inte längre finns judar i Mellanöstern eller i Malmö? Kommer man att börja hata svenskar istället? 

En sak är i alla fall säker. Det omstridda område mellan Jordanfloden och Medelhavet som alla bråkar om, kommer under palestinskt styre snart att återta sin status som fattigt ökenland.    

BILD: Shiitiska islamister i Irak (Sadr-rörelsen) genomför en antiisraelisk manifestation.