Att begripa sig på Allhelgonahelgen verkar vara ett ganska nytt och omfattande vetenskapsområde.

Allhelgonahelgen sammanfaller med påfundet Halloween, en tradition som irländska invandrare tog med sig till USA i mitten av 1800-talet och som på bred front kom till Sverige någon gång i mitten av 1990-talet.

Jag tror att man kan förklara det som att Halloween handlar om till hemska spöken utklädda barn som går runt och ringer på i hemmen och skriker Bus eller godis!? Enligt irländsk folktro kan de dödas själar flyga fritt den 31 oktober. Den svenska Allhelgonahelgen handlar om att i tystnad och stillhet minnas sina döda, vårda deras gravar och tända ljus på kyrkogårdarna.

Den stora förvirringen uppstår genom att dessa båda händelser ligger så nära varandra i tid. Varje år uppstår samma animerade diskussioner om saken i Enskedegruppen på Facebook. Vilken helg ska man egentligen göra vad? Och varje år presenteras vitt skilda uppfattningar.

”När får/bör/ska barnen gå Bus eller godis? Självfallet enbart den 31 oktober, oavsett veckodag!” säger den lärde ortodoxe. ”Här i kvarteret går vi med barnen redan nu i helgen! Kommer ni att gå på lördag? Själva tänkte vi gå på söndag. Vi kommer att gå först nästa helg!”

Själva Bus eller godisgrejen har även utvecklat mycket strikta lokala regler och restriktioner, vilka snarare tycks öka osäkerheten än lindra den. Har man pimpat sin villatomt med spindelnät, spöken och pumpagubbar med ljus i är det en klarsignal till de små spökena med ledsagande föräldrar att ringa på. Har man inte gjort det undanber man sig besök.

Men trots detta uppstår det gnissel. ”Vi fick påringning redan i fredags, trots att vi inte har satt ut någon pumpagubbe!” Eller ”Vi satte ut pumpor men ingen kom!” Eller den mera klassiska: ”Ska man inte få minnas sina döda i lugn och ro, utan att behöva störas av detta vulgära påhitt från Amerika?!”.

Jag och min kompis är minst lika förvirrade som alla andra. Igår åkte vi ner till Gnesta för att smycka hennes föräldrars grav på kyrkogården i Vårdinge. Vilket har blivit något av en tradition.

Dessa resor innehåller även en fika på Gustafsvik i Gnesta med lyxig räkmacka och efterföljande sötsaker, efter att vi stått på den vackra men blåsiga kyrkogården och frusit. Och än en gång konstaterat att det är en total omöjlighet att få ett gravljus att brinna mer än några sekunder. Oavsett hur många försök man gör. Här finns stor utvecklingspotential för gravljustillverkarna.

Jag har även köpt hem ett halvkilo godis, som gardering. Utifall att barnen i föreningen eventuellt skulle komma igår ikväll. Ingen kom. Alla helgons dag infaller först nästa lördag den 4 november. Men barnen kanske kommer på tisdag kväll, den 31 oktober. Eller nästa helg, på fredag eller lördag. Eller söndag. Ingen vet, allra minst jag!

Tillägg: Många tycks tolka detta som att jag är emot Halloweenfirandet. Inget kunde vara mera fel. Min dotter, född 1991, och hennes vänner har haft enormt mycket kul i samband med detta. Halloween var något de verkligen såg fram emot och gick in för, med liv och lust!