Rubriken är en av mina favoritaforismer. Den ska vara ett åldrigt judiskt ordspråk som underfundigt och luttrat med sorgsen humor sammanfattar tusentals år av samlad mänsklig erfarenhet och visdom. Talesättet – som också kan formuleras som att ”vi såg det inte komma” – kan tillämpas för att bringa ljus över de mest olikartade samhälleliga projekt. Själv tänkte jag i första hand på israelernas misslyckade mur mot Gaza och den minst lika misslyckade svenska invandringspolitiken.

Hela världen står som klubbad i skallen av förvåning över hur flinkt och överraskande Hamas kunde ta sig förbi det kanske mest ointagliga, väldigaste och tekniskt mest avancerade försvarsverk som byggts sedan Maginotlinjen. Israel har satsat mer än en miljard dollar på bygget, som skulle bli alla murars moder. Den reser sig sex meter över marken och har troligen djupa rötter i underjorden, den är laddad med hur mycket avancerad elektronik som helst som styrs från sex övervakningstorn. Den israeliska försvarsmakten förklarade att muren var ett tekniskt underverk och att inte ens en vilsegången katt skulle kunna komma i närheten utan att dra igång de storslagna larmsystemen.

Lik förbannat tog sig Hamas för några veckor sedan förbi muren utan att den israeliska armén, en av världens mest beundrade för sin beslutsamhet och kompetens, märkte något. Hur detta kunde gå till funderar nu alla militära hjärnor i hela världen på, inte minst den israeliska krigsmakten där huvuden troligen kommer att rulla när landets haverikommissioner om några månader har fått göra sitt jobb (om kriget inte följer sin egen logik och Mellanöstern ligger förrött och söndersprängt av atombomber).

Den mest sannolika förklaringen till det israeliska debaclet – om du frågar mig som inte vet något – är att det israeliska ledarskapet liksom dess svenske kollega statsmannen Stefan Löfven ”inte hade sett det komma” (även om det som skulle komma i det svenska fallet inte var ett gäng blodiga mördare på rymmen utan tilltagande gängkriminalitet och skjutningar).

Med lite god vilja kan man förstå Löfven. Den miljard dollar som Israel satsat på att skaffa sig ett fullgott skydd mot det kanske allra värsta var ingenting mot de oändliga summor som Sverige genom åren investerat i olika slags infrastruktur, till exempel socialkontor, SIS-hem, mångkultursatsningar och försörjningsstöd med mera för att förhindra skadeverkningar av migrationen. Men effekten av den moderna muren och den storslagna socialstaten var ungefär densamma: de ansvariga trodde sig ha gjort alla förberedelser som någonsin kunde behövas och därför ansåg sig oövervinnerliga.

Skillnaderna mellan det Israel som ”inte såg det komma” och det Sverige som inte heller hade upptäckt den där vilsna katten är förstås ofantliga. Israel måste hantera sin situation ty världens ögon vilar därpå och hotet handlar om landets kortsiktiga överlevnad medan Sveriges ledare kan unna sig lyxen att ännu ett tag underlåta att ”se det komma” eftersom världspolitiken, turligt nog för oss, inte bryr sig om vad vi svenskar hittar på.