För bara några årtionden sedan skulle ett barn eller en yngling (som det kunde heta då) bli tillsagd på skarpen, också av en skör tant, om det eller han hade lagt upp sina fötter på sätet mittemot i en buss eller ett tåg. 

I dag är det otänkbart. Varför? Därför att det blivit för farligt. Det finns visserligen de som av gammal vana försöker hävda motsatsen, som Johan Hakelius i denna podd (vid 46.00). Inledningsvis påstår han att man måste och kan säga ifrån om någon bär sig illa åt i en buss eller spårvagn, men kommer strax på bättre tankar och konstaterar att det kan man inte alls – man riskerar att bli ihjälsparkad. 

Vid samma tid, några årtionden bort, skulle aldrig någon polis yttra sig på det sätt som polisen här: ”Vi kommer aldrig att knäcka gängen.”   

Varför är det gång på gång polisen som skadas – men inte upprorsmakarna? 

Det är lätt att fortsätta uppräkningen. Slutsatsen är redan alldeles klar. Det offentliga rummet har erövrats av invandrarna från Mellanöstern och Afrika och deras värderingar om vad som är tillåtet och inte tillåtet gäller. Endast en medlem av samma klan tillåts kritisera den som förbrutit sig. Gör någon utomstående det anser sig hela klanen vara förfördelad – och svarar på ett sätt som upprätthåller dess maktanspråk. 

Vad finns det för motmedel? Det finns inget som skulle kunna vrida normer och beteenden tillbaks till tiden före den stora invandringen. 

Att förorda en bättre – dvs mer genomgående – integrering är kortsynt och okunnigt. Det skulle bara innebära ännu fler konflikter och ännu mer av klanvälde. 

Motsättningarna kommer inte heller att minska med tiden. Invandrarnas barn är mer främmande för det svenska samhället än deras föräldrar. 

Den närmaste till hands liggande lösningen är fortsatt och mer radikalt genomförd segregering. Det kommer inte att ta bort all friktion och alla konflikter, men de kanske minskas något. Segregeringen håller redan på att genomföras som en följd av svenskarnas bortflyende från invandrartäta områden. 

Kanske kommer det att bli lösningen – om den nuvarande vågen av skjutningar och mord kan brytas. Fortsätter den kommer svenskarna att kräva mer radikala åtgärder, utvisningar av dem som kan utvisas och internering av övriga som brutit mot det svenska samhällets normer – och dessa är de som gällde när tanten utan ängslan kunde säga åt slyngeln mittemot. 

Hur kommer det att gå? Hittills har de vunnit. För evigt?  Jag vet inte, men den närmaste tiden kommer att avgöra om politiken måste radikaliseras eller fortsätta ungefär som nu.   

Ännu syns inte några tecken på att det av invandrare utövade våldet kommer att minska.