Hur kan Sverige klara sig så pass bra ekonomiskt, när så mycket fungerar så dåligt? 

Detta diagram visar hur Sveriges framstående placering i välståndsligan, bland OECD-länderna – fyra – från sjuttiotalet snabbt försämras till att på nittiotalet hamna strax över tionde plats. Där befinner sig ekonomin också idag. 

Det är inte bra, och det är inte dåligt.  

Nästa två diagram visar  arbetslösheten   i EU och ytterligare några länder. Den svenska arbetslösheten är den femte högsta. Det är förstås dåligt. Några sydeuropeiska länder har högre. 

Ändå är bilden förvånande gynnsam. Mot bakgrund av alla de hundratusentals invandrare som inte finns på arbetsmarknaden vore det lätt att tänka sig att bilden skulle vara dystrare. Arbetslösheten är drygt tre gånger så hög bland utrikesfödda, jämfört med inrikesfödda. (”Ser man till de som är inskrivna som öppet arbetslösa på Arbetsförmedlingen, eller i program med aktivitetsstöd, har andelen utomeuropeiskt födda ökat från lite drygt 10 procent i början av 2000-talet till att utgöra närmre 45 procent i dagsläget.”) 

Hur kan det alltså gå så pass bra? 

Det är enkelt. Ekonomin fungerar allt mer flexibelt, de drivande, de i toppen är inte bara gammaldags företagsledare, de är också företagsskapare. 

Internets historia är den om en stat som byggde ut infrastrukturen och unga, helt självständiga entreprenörer som hade idéer och tog chansen: Se Spotifys framväxt! 

”Ett arbetsliv som bejakar frihet och tillit – det är klart att det är otroligt attraktivt!” 

De utomeuropeiska invandrarna är till stor del utanför arbetslivet. De har inte kunnat bidra till landets utveckling eller sin egen försörjning. De får inte del av friheten. 

Så vad är summan av detta? Landets ekonomiska styrka och förmåga till förändring har möjliggjort skapandet av ett tudelat samhälle. Men de som inte har friheten blir förbittrade och en del av dem försöket revanschera sig med skjutvapen i hand. Så får vi skjutningarna. 

Alltihop är alltså Bredbandsjesus och han likars fel?