I Sverige har ett påbud från makten utgått som stipulerar att samtliga svenskar, infödda såväl som invandrade, måste välkomna och celebrera omvandlingen av landet från en homogen till mångkulturell stat. Detta skedde för cirka 30 år sedan, och direktiven har genom åren skärpts och återupprepats, inte minst från mediernas sida.

Det finns ingen lag i Sverige på att man måste gilla mångkultur. Men de repressalier som kan drabba den som offentligt säger sig ha en avvikande uppfattning är kraftfulla och rör saker som möjligheter till fortsatt försörjning, social utfrysning och socialt stigma.

Grundregeln uppifrån är att absolut alla som valt att flytta till Sverige är precis som vi. Visserligen kan de se lite olika ut och klä sig annorlunda, som i hijab, niqab och abaya, och de kan föredra att besöka en moské istället för en kyrka eller krogen. Men det är bara utanpåverk, inuti är alla precis lika svenska och socialdemokratiska som vilken infödd helyllesvensk som helst. Detta är ”allas lika värde” i praktiken.

Haken är bara att svenskar är ett snäpp bättre än alla andra folkslag. Vi är mest demokratiska och extremt generösa. Eftersom vi inbillar oss att vi fortfarande är rika. Vi är så generösa att vi gladeligen försörjer en stor del av dem som flyttar hit och årligen betalar ut miljoner till deras församlingar, moskéer och bildningsförbund så att de kan behålla och förstärka sin osvenskhet och sitt annorlundaskap.

Detta med baktanken att då kommer samtliga att bli så glada och imponerade över vår generositet att de kommer att bli kulturella svenskar av bara farten, av pur tacksamhet. Även de mest inbitna islamisterna, som i grund och botten avskyr oss. Oklart dock hur detta är tänkt att gå till eftersom budskapet under minst 20 års tid från officiellt håll varit att det inte finns någon svensk kultur.

Det är ingen idé att fortsätta grubbla över hur någon överhuvud taget kan tro att en sådan samhällsmodell ska kunna fungera. Det är bara att konstatera att detta minst sagt märkliga mångkulturella samhällsbygge nu är på väg mot ett haveri; kulturellt, kriminellt, ideologiskt och numera även religiöst, i vad som brukar beskrivas som världens mest sekulära land. Men nu styr islamister över väsentliga delar av vår säkerhetspolitik och vår yttrandefrihet.

Det är omöjligt att förstå att en sådan genomgripande och omfattande demografisk och kulturell förändring har varit möjlig att genomföra i ett demokratiskt land som Sverige. Det får bli en uppgift för framtida forskare att ta reda på, om det blir möjligt att få forskningsanslag till sådana undersökningar. Vilket åtminstone idag är tveksamt.

Folk har röstat för det är, hävdar många, men den förklaringen stämmer inte helt enligt mig. Eftersom politikerna före valet sagt sig tillhöra en viss sida, för att efter valet liera sig med motståndarsidan och ingå de mest osannolika överenskommelser, för att stoppa SD, som ingen direkt hade kunnat förutse. Som MÖK, DÖK och JÖK och C och L:s anslutning till socialisterna, för att nämna några.

Det är makten och medierna som i oskön förening bär det tyngsta ansvaret för den situation Sverige befinner sig i idag. Tillsammans med alla goda och fina som ville rädda hela världen men bara lyckades förstöra sitt eget land. Ditt och mitt, vårt land!