Stämmer verkligen detta? Jag hävdar att det förhåller sig så, och ska förklara varför jag tycker som jag gör.

Våra nutida feminister kämpar främst mot vad de kallar det vita patriarkatet. Kort sagt; alla framgångsrika, begåvade, rika och vita män. Även mindre framgångsrika män ingår i patriarkatet, det räcker att de är män och vita.

Detta patriarkat påstås bland annat, i en jättelik konspiration, förhindra kvinnor att uppnå viktiga styrelseposter i internationella bolag och framträdande tekniska utvecklingsindustrier. Vilket ska ha pågått i exakt samma omfattning ända sedan Hedenhös tid på stenåldern.

Dessa vanföreställningar paras ihop med feministernas starka vilja till omhändertagande av andra grupper som de uppfattar som lika svaga och utsatta som dem själva. Till exempel alla ”flyktingar” som väljer att flytta till Sverige, även om tre av fyra som får uppehållstillstånd i Sverige saknar asylskäl. (SvD 8 mars 2023)

Paradoxalt nog består dessa ”flyktingar” av en majoritet av män från muslimska diktaturer i Mellanöstern och Afrika, helt styrda av muslimska sharialagar. Långt ifrån alla dessa inflyttade män väljer att anta vår syn på frihet, demokrati och jämställdhet mellan könen. Tvärtom blir många ännu mer radikala i sin muslimska totalitära ideologi efter flytten till Sverige.

Det är nu det blir det tilt i feministernas upphettade hjärnor. Hjärnverksamheten rubbas och upphör, som i ett överbelastat flipperspel.

De muslimska männen, som förespråkar ett kvinnoförtryck och kvinnohat så djävulskt att västvärlden aldrig någonsin kommit ens i närheten av det, ingår samtidigt i en maktlös och förtryckt minoritet, enligt feministerna. Islamisterna är både kvinnoförtryckare och offer samtidigt.

Här måste feministerna välja sida, och då väljer de att sortera in de kvinnohatande islamisterna under fliken ”Ständigt förtryckta offer”, där de själva anser att de befinner sig.

Det är därför vi aldrig ser feministerna i några upprop av typen ”Stoppa islamiseringen av Sverige!” eller ”Feminister mot Sharialagar!”. Däremot kämpar de tappert för kvinnors ”rätt” att bära hijab, eftersom de ser hijaben som en stark symbol för kvinnors frihet och självbestämmande.

Vidare anser de att det inte är någon som helst skillnad mellan jämställda svenska män som tar ut sina pappamånader och talibanerna i Afghanistan. Vilket deras främsta guru, dåvarande kommunistledaren Gudrun Schyman, fastslog redan 2002.

Feministerna går utan tvekan hand i hand med islamisterna. Det är en av många anledningar till varför jag aldrig någonsin kommer att kalla mig feminist!

BILD: Gudrun Schyman på Hijabens dag för några år sedan.