Jag gillar konspirationsteorier. Inte för att dom stämmer till punkt och pricka med verkligheten, men de får världen att framstå lite begripligare och lättare att stå ut med. Hur kan man till exempel förklara den svenska försvarspolitiken? 

Nyårsaftonen 1999 samlades en grupp svenska politiker till supé i en dunkel källarlokal under Rosenbad. Ett nytt millennium stod för dörren och det låg förväntan i luften. Idéer som länge legat och grott var redo att förverkligas. Högst på dagordningen stod punkten ”Avskaffa Sverige”.  

Carl inledde med ett kort anförande: ”Konungariket Sverige som vi alla känner och har skiftande erfarenheter av, har funnits i 1000 år. Vi står nu inför ett historiskt tillfälle att vända blad, lämna det gamla bakom oss och skapa något nytt. Istället för att fortsätta på den inslagna vägen som nation, kunde vår landyta användas för en rad nyskapande och intressanta FN-projekt och komma hela mänskligheten till godo”. 

”Håller helt med”, sa Gudrun och fyllde på ett glas rött. ”Ibland måste man tänka utanför boxen”  

”Precis”, intygade Göran tuggande på ett kycklingben. ”Det svenska klassamhället har alltid irriterat mig. Jag kan uppriktigt säga att jag hatar det”.  

”För att inte tala om patriarkatet” sa Margot. ”Finns det något värre än svenska män som låtsas att dom är feminister?” 

”Skulle i så fall vara den svenska kulturen”, suckade Mona. Hon hade en gång hamnat på ett midsommarfirande där hon tvingats hoppa runt som en liten groda bland skrattande blonda barn. Sådant sätter djupa ärr i själen.   

Carl knackade i glaset och sorlet tystnade. 

”Jag konstaterar att alla viktiga personer är närvarande och finner oss beslutsmässiga. Är vi alltså överens om att avskaffa Sverige?” 

Ett rungade ”JA” ljöd genom källarlokalen. Alla kände att man skrivit ett stycke historia. Däremot bordlades förslagen om att införa ny tideräkning och slå samman alla riksdagspartierna till ett, under namnet ”Värdegrundsdemokraterna”. Avvecklingen av Sverige måste ske gradvis, så befolkningen hinner vänja sig. En tjugoårsperiod kunde vara lagom. 

Diskussionen övergick till att handla om oppositionen. 

”Det rör sig förstås bara om en handfull extremister” sa Mona. ”Men häromdan ställde SD till med demonstration och det var riktigt obehagligt att se det på TV.” 

”Tänk om de blir så ursinniga för att vi avskaffade Sverige, att de börjar beväpna sig?” 

”Det blir väl en ordningsfråga för polisen.”  

”Och om polisen tappar kontrollen?” 

”Då får vi kalla in militär.” 

”Och om militären… 

Kanske ordet ”militär” ledde tankarna till arméer av patriotiska unga män, vars enda lojalitet är att med sitt blod försvara det som gruppen runt bordet just hade avskaffat; nämligen Sverige. I vilket fall som helst dog samtalet ut. 

”Vi kanske borde dra ner på antalet värnpliktiga” sa Göran efter en stund. ”Det kostar rätt mycket att utbilda 10 000 soldater varje år och Ryssen anfaller ju aldrig”. 

”Lägg ner hela försvaret?” tyckte en ung man, som fram till nu hade suttit tyst i ett hörn och spelat Pokemon med Lill-Göran. ”Den är bara ett särintresse.” 

”Vad menar du Fredrik?” 

”Jo, vi kommer aldrig att kunna avskaffa Sverige så länge militären framställs som hjältar. Vi måste behandla dem som en intresseförening bland andra. Ungefär som brukshundsklubben, fast dyrare.” 

”Problemet är inte militären”, fastslog Margot. ”Det är alla de aggressiva unga männen med sina livsfarliga vapen. Jag föreslår att hälften av soldaterna byts ut mot flickor? Vilken 19-årig tjej som helst kan hålla i en AK-femma” 

”Och HBTQ-personer”, tillade Morgan. 

”Och balettdansörer”, föreslog Lars. 

”Glöm inte transorna”, sa Göran. 

”Nu börjar vi äntligen komma någon vart”. Carl noterade hur stämningen gradvis lättade. ”Risken att Sverige hamnar i krig är för övrigt mycket låg, eftersom vi avskaffat den nationen. Men om vi ändå leker med tanken att något händer och vi byggt upp en armé bestående av balettdansörer, transor och tonårstjejer. Vem ska egentligen försvara oss?” 

Frågan blev hängande i luften eftersom klockan precis slog 12. Champagnen korkades upp och tillsammans sjöng man i nyårsnatten: ”We shall overcome”.