I juni 1944 försvarade infanteriregementet IR 61 en kuststräcka vid Finska viken mot det sovjetiska angreppet. Det var en del av försvaret av Karelska näset. 

Viborg hade fallit och läget var kritiskt. Ryssarna hade tillgång till mångdubbelt fler soldater än de försvarande finnarna. Vid Tienhaara anföll den sovjetiska armén över Finska viken. 

Anfallet misslyckades. Båt efter båt skickades mot stranden där finnarna var väl nedgrävda. Alla de låga båtarna sänktes och soldaterna dödades. 

En del av förklaringen till stridens förlopp var de sovjetiska soldaterna våldsamma supande i två dagar för att fira intagandet av Viborg. Finnarna fick tid att hämta förstärkningar och bygga försvarsställningar. 

Förloppet är utförligt skildrat i Framom Främsta Linjen. 

Den numera ryska armén beter sig på exakt samma sätt. Också nu sänder man i Ukraina avdelning efter avdelning mot samma frontavsnitt trots att de alla, en efter en, förintas. Också supandet är lika omfattande.  

Varför? Vilken är förklaringen till detta dödsförakt, i ordets egentliga bemärkelse? Det är ett handlande som visar ledningens förakt gentemot de egna soldaterna. Det är också meningslöst, kontraproduktivt. Det blir trots allt färre kvar att fortsätta krigandet med. 

Och framförallt: varför revolterar inte soldaterna? Revolten skulle visserligen också den leda till många dödade, men kanske också till ett framtvingat annat beteende från ledningens sida. 

Jag tror att förklaringen är den icke-existerande äganderätten i Ryssland. Den har, förstås, konsekvenser för hela ekonomins funktionssätt. 

Men den har, också förstås, följder för den enskildes syn på sina möjligheter. Varför försöka förkovra sig och skapa sig eget välstånd – om det när som helst kan beslagtas? Varför vara långsiktig om det är ett säkert sätt att utsätta sig för mångåriga risker? Att leva i stunden är rationellt. Att supa är rationellt. 

Och om det inte finns en väletablerad äganderätt försvinner korruptionen. Om ingen har ovillkorlig rätt till eget ägande – stjäl inte korruptionen från någon. Ägandet, allt ägande, blir ett slags allmänning som används mest av den glupskaste. 

Finns inte äganderätten har du inte rätten att bestämma över ditt eget liv. Har det varit det förhärskande tillståndet i århundraden får du en passande inställning. Du får en slavmentalitet. 

Säger herrarna att du oskyddad skall gå mot en kulspruta gör du det. 

Observera: detta kan ge slagkraft i krig.  Härskaren kan piska sina slavar till segrar.