Haider Ibrahim, ordförande för Islamiska shiasamfunden i Sverige, deltar i Gomorron Världen i P1 20 juli. Han kom enligt uppgift ”hem” från Irak dagen före intervjun och blir av programledaren Åsa Furuhagen omtänksamt tillfrågad om hur kan känner sig när koranen bränns.

Och mycket känslor är det. Ibrahim utgjuter sig:

– Jag blir mycket ledsen, känner mig kränkt och förnedrad! Mina känslor är svårt att beskriva. Det är mycket jobbigt och tråkigt när jag ser dom här videoklipp som i demonstrationer mot koranen sparkas och bränns.

Ibrahim har även intervjuats av SVT Nyheter när han befann sig på plats hemma i Irak för några dagar sedan, som någon slags representant för Sveriges muslimer.

Ingen inom statsmedierna reagerar på att han kan åka hem till Irak på semester. Det betraktas som den naturligaste sak i världen, ungefär som när vi Stockholmare åker hem till Dalarna, Jämtland och Gotland på sommaren.

Jag är dock hundra procent säker på att Ibrahim kunnat flytta till Sverige enbart för att han påstod att han ”flytt för sitt liv” från Irak och söker asyl, alltså skydd, här. Det var knappast så att han anmälde sig på Migrationsverket och sa att han ville flytta hit för att islamisera Sverige genom att starta en rikstäckande shiamuslimsk organisation. Det tror jag inte hade gått hem.

Vore Sverige ett rimligt land skulle ingen, jag säger ingen, som Ibrahim ha rätt att leva och bo här eller erhålla ett svenskt medborgarskap.

Men nu är inte Sverige ett rimligt land utan har under 50 år styrts av politiker, av samtliga kulörer, som tvingar skattebetalarna att ge ut mångmiljonbidrag årligen som stöd till de islamistiska kolonisatörerna i deras målmedvetna arbete med att förvandla Sverige till ännu ett muslimskt skitland.

Nu går muslimerna omkring här på våra gator i tusental, ständigt kränkta, förnedrade och mycket arga. Visserligen har de tagit emot mångmiljonbidragen, utan tacksamhet, men omvandlingen av Sverige går för långsamt, enligt dem. Vi har fortfarande sånt som inte passar dem, som yttrandefrihet, demokrati och jämlikhet mellan könen.

Jag tror tyvärr att utvecklingen mot en islamisering av Sverige kommer att gå allt snabbare, eftersom de flesta av våra politiker – med ett enda undantag – är beredda att lisma, krypa och kräla inför muslimernas krav. De ber servilt muslimerna om ursäkt för vår yttrandefrihet, och för att vi är de vi är. De tycks vara beredda till vilka eftergifter som helst, bara muslimerna i landet hålls på gott humör.

Sverige har utan tvekan blivit de ständigt kränkta och farliga muslimernas nya hemland i Norden!