Skattefinansierade SVT har radikaliserats allt mer när det gäller rapporteringen om koranbränningen och den muslimska världens våldsamma reaktioner. Den senaste tidens nyhetssändningar visar att SVT nu gör allt för att fostra svenska folket att tro att den muslimska världsbilden är sann och att ”skändningen” av en koran är ett av de allvarligaste brott man kan begå.

I Rapport den 21 juli klockan 18 ägnas drygt hälften av den 15 minuter långa sändningen åt det man nu allt oftare kallar ”koranskändning”. Med allvarlig blick och vördnadsfullt tonfall leder programledaren tittarna in i den muslimska världens djupa sorg över Sveriges fruktansvärda kränkningar.

Filmklipp på våldsamma och aggressiva demonstranter i Bagdad och på andra platser ackompanjeras av en kvinnlig reporter som med med samma vördnadsfulla stämma som nyhetsankaret, räknar upp de diktaturer som nu fördömer vår demokrati, allt med ett underliggande budskap om att hatet och hoten är rättmätiga.

Hon berättar att det är ”flera hundra” demonstranter ute på Bagdads gator och får det att låta som om det är tiotusentals. Men i en stad med över sju och en halv miljon invånare är 7-800 inte mer än kanske 0,01 procent. Det är som om knappt 250 personer skulle demonstrera i Stockholm, med förorter och allt.

Inte särskilt många alltså, men SVT vill få det att framstå som om hela Bagdad är ute på gatorna och gastar och eldar eftersom det är av yttersta vikt att alla svenskar en gång för alla lär sig respektera islam.

Den kvinnliga reportern ger också legitimitet åt terrorstämplade islamistgruppen Hizbollah genom att kort och gott kalla den för ”shiarörelse”, som vore den helt oproblematisk i sammanhanget.

Därefter fortsätter sändningen med en detaljerad redogörelse för Irans bojkott av svenska varor och reportern Peter Rawet – som tidigare blivit fälld av Granskningsnämnden för partiskhet – har samma andäktiga och respektfulla ton som alla andra i sändningen:

– Efter skändningarna av muslimernas heliga skrift, Koraaanen, i Sverige hotar nu en bojkott av svenska varor företag i Irak. Nebe Almayahi var exportfrämjare för Business Sweden i just Irak, säger han och ger ordet till denna Nebe Almayahi, som med stora ögon och ett ljuvt men uppgivet leende beklagar att den svenska demokratin sätter käppar i hjulet för hennes viktiga och, får man förmoda, lukrativa arbete:

– Sättet man gör affärer i… i Mellanöstern är ju faktiskt relationsbyggande å de e ömsesidig respekt… som man bygger relationen på så att de e… så… relationsmässigt så tror jag att de e…eh… ja ser på de ganska allvarligt.

Det som har hänt kommer inte att gå att vända från en dag till en annan, förklarar reporter Rawet allvarligt och låter Almayahi förklara varför:

– De e flera års arbete som… som eh… eh… som bara förstörts över… haha över… eh… en… en enda händelse å de e ju så klart jätte… jätte… tråkigt och jätte… tragiskt, de kommer å ta tid.

Almayahi, som föga förvånande titulerar sig ”entreprenör” och säger sig driva ”konsultverksamhet med fokus på mångfald och inkludering”, kommer själv från Irak och har naturligtvis haft det oerhört tufft i det hemska landet Sverige, något hon berättat om i modemagasinet Elle. När hon började gymnasiet tvingades hon konkurrera med ”barn till akademiker”, vilket var jättejobbigt. Vid ett tillfälle fick en annan person ett jobb hon själv ville ha, vilket ”väckte massa tankar om vikten av inkludering och mångfald – frågorna som jag viger min karriär åt idag.”

I den karriären ingår det alltså att vara exportfrämjare i Irak – i alla fall tills den eländiga svenska yttrandefriheten kränkt hennes forna landsmän så till den grad att de vill bojkotta allt svenskt utom möjligen biståndet. Stackars Nebe Almayahi!

Av Rouzbeh Parsi, som är programchef vid Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska Institutet, får vi också veta att bilden av Sverige blivit ”mer negativ” än vad den var förut.

Han får ingen fråga om varför den överhuvudtaget varit negativ från början, när vi välkomnar fler flyktingar och migranter, och skänker mer bistånd, per capita än de flesta (alla?) andra länder.

Efter reportaget fortsätter sändningen men ännu mer information om den muslimska världens reaktioner mot den svenska demokratin. Men ingen skugga får falla över de våldsamma och hetsande muslimerna, för de har rätt att kräva vördnad och respekt för sin heliga skrift och kanske även för sin oförmåga att respektera mänskliga rättigheter. Våldet som florerar på gatorna i de muslimska länderna är Sveriges och svenskarnas fel – trots att det inte ens är svenskar som bränt koranen i Sverige utan en dansk och en irakier.

Som om det inte räckte dyker sedan Mats Knutson upp i rutan, mer sammanbiten än någonsin. Han förklarar myndigt att ”koranbränningarna har skapat en oerhört farlig situation för Sverige” och räknar upp allt från diplomatiska intressen till risken för terrordåd.

Att det som utgör den verkliga faran är den religiösa ideologin islam, som inte tolererar vare sig yttrandefrihet eller några andra demokratiska rättigheter – inte det faktum att två individer bränt varsin bok – förtigs konsekvent av både Knutson och alla andra. Att den muslimska världen hotar med våld om den är missnöjd med hur vi lever i väst tycks alltså anses som helt naturligt och något vi bör acceptera och respektera.

Den som fortfarande ler lite nedlåtande åt diskussionerna om islamiseringen av Sverige, och kallar dem för en konspirationsteori, får ta och tänka om, annars kan uppvaknandet bli en riktig kalldusch.

Foto: Skärmdump, Sveriges Television