Synen på arbete bland unga har radikalt förändrats de senaste 50 åren. Från ett nödvändigt ont för att tjäna pengar till något som kommunen är skyldig att tillhandahålla för att förhindra ungdomar från att dras in i diverse kriminella verksamheter.

Från Ekot 22 juni:

”I Malmö finns i sommar runt 500 praktikplatser inom kultursektorn för ungdomar mellan 16 och 19 år. Sonia Johnsson och Nora Tellhed Lundqvist har i uppdrag att sätta ihop ett kulturarrangemang under sina fyra praktikveckor.”

På 70-talet skaffade jag mig riktiga jobb på sommarloven, med riktig lön, bland annat för att ha råd att ta körkort. Numera lever vi i upp- och nervända världen. Kommunen kan till exempel, genom skolan, ge ungdomar skattefinansierade körkort för att öka deras chanser att få jobb.

Malmö stad, som får cirka sex miljarder i utjämningsbidrag främst från Stockholms skattebetalare, satsar i sommar stort för 500 unga som får göra betald ”praktik” inom kultursektorn.

Ungdomarna skolas här in i ett helt nytt tänkande. De lär sig att det är kommunens skyldighet att ordna fram ett sommarjobb. Sedan kommer många av dem förvänta sig att socialtjänsten ska ge dem ett arbete när skolan är slut. Ett jobb är något som man får, inte något man skaffar sig. Ungefär som med lägenheter.

Jag lastar inte ungdomarna för detta. Man formas alltid av det samhälle man lever i. Bibringas man uppfattningen att samhället bär alla skyldigheter, själv har man bara rättigheter, så anpassar man sig till dessa villkor.

En av tjejerna i reportaget, som ska vara med och anordna kulturevenemanget, jobbade förra sommaren i en livsmedelsaffär. Hon anser, föga förvånande, att det här sommarjobbet är mycket bättre:

– Alltså, det känns inte riktigt som att man jobbar! Jag jobbade i en mataffär förra sommaren, och det här är ju en helt annan grej för man har så mycket frihet! Liksom, att man får tjäna pengar på nånting som är så här roligt är väldigt kul!

Vad kommunen egentligen har gjort här är att man berövat en ung tjej en naturlig och sund drivkraft. Ännu en sommar på ett tråkigt och slitsamt sommarjobb hade kanske fått henne att inse vikten av att plugga vidare och utbilda sig. Nu får hon istället lära sig att arbetslivet kan vara en rolig lek, anordnad av kommunen.

Sabrina Sutikno är en av ledarna på Arena 305, ett kommunalt ungdomshus med replokaler och två livescener. Hon ser fina och givande fördelar med verksamheten, främst för egen del:

– Det här är ju en grupp med helt olika bakgrund och erfarenheter. Ja, det har varit en stor utmaning men också väldigt givande att försöka engagera alla ungdomarna.

Sutikno är 26 år och arbetar alltså som lekledare med att försöka engagera nästan vuxna ungdomar på ett skattefinansierat ungdomshus på sommarlovet. Hon försämrar deras livschanser, men hon och hennes uppdragsgivare tror att hon hjälper dem. När de i själva verket enbart stjälper dem.

Arbetslivet är i allmänhet tyvärr inte någon fri, skapande och kreativ lekstuga!