På SVT Play kan man nu se en dokumentärserie med titeln ”SD-bögar”. Den är häpnadsväckande verklighetsfrånvänd, skapad av en person som uppenbarligen anser att alla homosexuella ska gilla lika. Att det alls finns homosexuella som väljer bort den rödgröna sörjan är något man måste problematisera i hela tre avsnitt, så obegripligt är det tydligen. Det är högst förvånande att SVT, som ständigt strävar efter att vara normkritiska, sätter upp så tydliga normer för hur just homosexuella förväntas vara.

Det blir allt vanligare med homosexuella som tar avstånd från den värdegrund som präglar gayrörelsen. ”De kallas homonationalister, är konservativa, invandringskritiska, ogillar Pride och tar avstånd från Drag Story Hour” konstaterar SVT i presentationen av programmet, som om det vore högst egendomligt att inte varenda bög är rödgrön invandringsvurmare med en fäbless för drag queens.

Den här dokumentären handlar, som titeln antyder, nästan uteslutande om män. Det kan möjligen bero på att Erik Galli, som gjort serien, rör sig i det snäva homopatriarkatet där kvinnor inte räknas, men eftersom jag känner homosexuella av båda könen vet jag fuller väl att det även finns lesbiska kvinnor som har åsikter som går stick i stäv med den värdegrund som SVT vill förmedla. Epitetet ”SD-bögar” är med andra högst exkluderande eftersom det finns ”SD-flator” också.

SD-bögarna fyller Erik Galli med sorg och storögd förvåning. Tanken på att det finns homomän som varken går i Prideparader eller jublar över att karlar med lösbröst och porrsminkning läser sagor för småbarn är helt främmande för honom. Att de dessutom vägrar att låtsas att invandring från Mellanöstern och andra muslimska länder är det bästa som någonsin hänt Sverige gör honom nästan mållös. Förstår inte SD-bögarna att det åligger alla homosexuella att tycka exakt som den, av islamistkramande vänsterflummare, kidnappade gayrörelsen?

En bekant till mig som, under en period för några år sedan, bodde i en andrahandslägenhet i Tensta blev trakasserad ständigt och jämt för sin läggnings skull och inte för att hon var det minsta utagerande i sin homosexualitet – det räckte med att det uppstod ett rykte för att hon plötsligt tvingades leva under ständigt hot.

Tror ni det var Lasse, Bosse och Olle som jävlades med henne och hotade henne med både misshandel och värre saker? Det var det inte. Och till slut var hon tvungen att säga upp hyreskontraktet i förtid eftersom hon började frukta för sitt liv.

I Aftonbladet lyfter Adam Ivehag ämnet, och frågar sig om homosexuella alls kan bo i invandrartäta områden:

Jag flyttade till ett ”utsatt område” i Stockholm 2022 på grund av ett jobb jag skulle påbörja. Först tänkte jag inte särskilt mycket på mitt nya område, jag bor trots allt i ett av världens tryggaste länder och har aldrig köpt SD-propagandan om att ”invandringen förstör Sverige”.

Men redan några dagar efter min flytt upptäckte jag ett mönster: ungdomsgäng med invandrarbakgrund dominerade torget på kvällarna, sålde droger öppet på gatan och störde ordningen.  Några veckor senare berättade min rumskompis att han och hans pojkvän blivit trakasserade på tunnelbanan av kvinnor som högljutt talade till varandra om hur vidrig homosexualitet är.

Det här har, naturligt nog, fått honom att fundera över sin egen säkerhet. Kan man ens bo i en invandrartät förort om man är homosexuell, frågar han sig.

Däremot om jag tar tunnelbanan till Södermalm, där propagandamaskinen jag en gång i tiden lyssnade på frodas i tryggt förvar, kan jag vara öppen med den jag är. Men då riskerar jag i stället att bli kallad för islamofob och rasist om jag kritiserar homofobin som invandringen har medfört. skriver han.

Sitter skräcken för att gynna Sverigedemokraterna så djupt att våra kultur-, debatt- och ledarsidor inte vågar ta upp den här frågan på allvar?  

Japp, precis så är det. Vad som helst utom SD, skallade en rad verklighetsfrånvända kändisar för inte så länge sen – och i detta vaga ”vad som helst” ingår förstås även importerat homohat. Därför håller de fina ledarskribenterna käften om det otyg som nu pågår i våra invandrartäta områden. De springer gärna i Prideparaden, och de ler smackande och belåtet över att transor läser sagor, men bögarna (och flatorna) i förorten skiter de högaktningsfullt i.

Jag minns sommaren 2011, efter den fruktansvärda massakern på Utøya, när Jonas Gardell höll ett pompöst tal mot främlingsfientlighet och högerextremism. Sällan har jag hört något mer aningslöst:

Besök en moské! Gå med i en Prideparad! Idka nolltolerans mot hatet!

Publiken jublade förstås men det enda jag kunde tänka på var att han måste ha inte bara en utan ett tjog skruvar lösa om han tror att det går att kombinera Pride och islam och om han inte fattar att homohatet generellt är värre i minsta lilla moské än i den ”höger” som han hatar så hett.

Det är just på grund av överprivilegierade tyckare som Jonas Gardell, som bor i ett tryggt elfenbenstorn i ett homogent område och vars engagemang inte kostar något, som vi har den situation vi har i samhället idag. Gayrörelsen borde ha varit vaksam mot islams allt större inflytande i många stadsdelar och förorter, och tagit strid för de demokratiska värderingarna istället för allas rätt att komma till Sverige.

Adam Ivehag skriver att han förr var rädd för att Sverigedemokraterna skulle få makt men att han idag oroas över hur partiet Nyans, som vill att imamer ska ha rätt att predika homohat, växer i förorterna. Dessutom finns det gängmedlemmar i förorten som vill skada homosexuella enbart för att de ser en prideflagga på biblioteket, skriver han och avslutar:

Kan detta vara kopplat till att hatbrotten mot homosexuella har ökat? Kan man ens ställa frågan utan att bli utpekad som en islamofob av de rödgröna?

Sverigedemokraten Björn Söder kan man däremot kritisera för hans uttalande om att homosexuella är sexuella avarter som inte är normala. Men frågan är inte huruvida den mest konservativa falangen in SD kommer att begränsa homosexuellas rättigheter eller ej. Frågan är om homosexuella kan leva ett öppet liv med en rödgrön invandrings- och integrationspolitik.

Snacka om att SVT ligger eoner efter vanligt folk när det gäller insikten om hur samhället ser ut, och vilka de reella hoten mot homosexuella är. Istället framställer de ”SD-bögar” som det stora problemet. Men att allt fler homosexuella väljer SD framför de rödgröna är ingenting annat än ren självbevarelsedrift. SD-bögarna (och de SD-flator som SVT inte alls uppmärksammar) är helt enkelt smartare än gayrörelsen.

Bild: Skärmdump, SVT Play