Idag är det, enligt de politisk korrekta, skämmigt att vara stolt över Sverige, över vår flagga, svenska historia och kultur samt över våra främsta uppfinnare, företagsledare och ämbetsmän. Enligt Mona Sahlin har vi ingen historia att vara stolta över, förutom midsommar och andra töntiga traditioner, enligt Reinfeldt tillhör inte Sverige svenskarna och Romson anser att alla, oavsett ursprung, som reser med tunnelbanan är svenskar. 

Men det finns svenskar som gjort fantastiska uppfinningar, utvecklat och lett företag och verkat i statsförvaltningen. Vad gäller företagsledare kan Gunnar Engellau (1907–1988) nämnas. Han var verkställande direktör för Volvo under 1956–71. När han ville exportera Volvobilar till USA mötte han motstånd från den socialdemokratiska handelsministern Gunnar Lange. Lange ansåg att det var det löjligaste han hört, dvs att svenska bilar skulle kunna säljas i USA. Volvo blev sedan en framgångsrik, om än nischad bil i USA. 

En annan världsberömd företagsledare var Ivar Kreuger (1880–1932). Han lyckades med att skapa ett omfattande tändsticksmonopol och blev så mäktig att han under mellankrigstiden kunde finansiera flera (fattiga) västeuropeiska stater med enorma lån mot att han fick tändsticksmonopol i respektive land. När depressionen kom i slutet av 1920-talet fick Kreuger ekonomiska problem vilket han försökte lösa genom ett så kallat Ponzi-upplägg; nya pengar användes till att betala gamla lån/räntor. Till slut gick det inte längre och han begick (troligtvis) självmord i Paris 1932. De amerikanska bankirerna – ledda av Henry Morgan var frustrerade att bli utkonkurrerade av Kreuger – och Sovjetunionen – som hoppades på att de västeuropeiska staterna skulle kollapsa och kommunisterna få makten – hade i vart fall motiv att döda Kreuger. 

En annan svenska företagsledare var Axel Wennergren (1881–1961). Han startade med att utveckla dammsugaren och grundade Electrolux, där han var VD och sedermera ordförande. Han blev även majoritetsägare i flera i svenska storföretag som Svenska Cellulosa AB och Bofors. Wennergren färdades jorden runt i sitt stora lyxfartyg Southern Cross och emottogs av kungar, presidenter och premiärministrar. Lika framgångsrik som han var i företagsvärlden internationellt, lika naiv var han dock i politiska frågor. Wennergren trodde sig kunna medla mellan Tyskland och USA, men amerikanarna såg honom som en tysk spion och beslagtog alla hans tillgångar i USA och Sydamerika. Hans stolta planer på ett forskningscenter, med Rockefeller Center i New York som förebild, blev ”bara” ett höghus, Wennergren Center, i slutet av Sveavägen i Stockholm. Han dog fattig och olycklig. 

Alfred Nobel (1833–1896) var uppfinnare av dynamiten, något han blev synnerligen förmögen på. Han donerade hela sin kvarlåtenskap till en stiftelse om skulle dela ut priser i litteratur, kemi, fysik, medicin och till personer som verkat för fred på jorden. Trots att prissummorna inte längre är de högsta i världen är de dock de mest prestigefyllda utmärkelserna.  

SKF, Svenska Kullagerfabriken, grundades 1907 av Sven Wingquist (1876–1953). Hans banbrytande uppfinning var det tvåradiga sfäriska kullagret som blev en världssuccé.  Intressant här att Volvo skapades som ett dotterbolag till SKF. 

Agafyrens uppfinnare, Nils Gustav Dalén (1869–1937), bör också nämnas bland de stora svenska uppfinnarna. Han konstruerade ett revolutionerande system för fyrbelysning som byggde på flera uppfinningar, allt till sjöfartens fromma. Han fick Nobelpriset i fysik 1912, samma år som han blev blind på grund av ett experiment som gick fel (vilket inte hindrade honom att fortsätta utveckla nya produkter).  

Vad gäller svenska krigare och ämbetsmän kan nämnas Gustav II Adolf som anses vara en av världens stora fältherrar. Han förnyade krigskonsten genom att i stället för stora långsamma fyrkantiga enheter av soldater, som var regel i de europeiska krigen, skapade han mindre rörligare enheter och kunde i slag efter slag besegra sina motståndare i det 30-åriga kriget.  

Samtidigt som han krigade nere i Europa grundade hans ”statsminister” Axel Oxenstierna det svenska ämbetsmannaväldet. Han ansåg att adelns söner var för få och för dumma, och lät dugliga borgar- och bondesöner utbilda sig till ämbetsmän. Endast duglighet skulle nu gälla, det vill säga ett meritokratiskt system som Socialdemokraterna numera nedmonterat. En värdig efterföljare till Oxenstierna var Dag Hammarskiöld (1905–1961) som innan han blev FN:s generalsekreterare var både ämbetsman och ”opolitisk” medlem av regeringen. Erlander var nämligen så ivrig att få med Hammarskiöld i regeringen att han godtog kravet som ”opolitisk”. Men innan dess, efter andra världskriget, när USA:s Marshallhjälp skulle förhandlas fram mellan Europa och USA representerades Sverige av Hammarskiöld (som ämbetsman). USA:s förhandlare var så imponerade över Hammarskiöld att USA senare bidrog till att han blev vald till FN:s generalsekreterare.  

De svenskar som fått mest internationell berömmelse är troligtvis Nobel och Hammarskjöld. Men den svensk som fått mest amerikansk ”cred” är nog John Ericsson (1803–89, bild1). Som innovatör och ingenjör nådde han världsomfattande framgångar. Mest känd är han som en av uppfinnarna till den första funktionsdugliga propellern och som konstruktör av pansarbåten USS Monitor. Fartyget fick även ett roterande kanontorn, något som, förutom propellern, kanske var den största teknologiska utveckling på krigsfartyg. Ett legendariskt sjöslag ägde rum mellan Monitor och Sydstaternas pansarbeklädda fartyg Merrimac, resultatet blev oavgjort men Nordstaterna kunde fortsätta sin blockad av Sydstaternas hamnar. (bild2) Sålunda hjälpte Monitor och Ericsson Nordstaterna att vinna det amerikanska inbördeskriget på 1860-talet. Redan vid tidig ålder hade han varit verksam vid Baltzar von Platens Göta kanal-byggandet men reste senare till USA där han blev amerikansk medborgare.  

Ericssons önskan var att bli begravd i sin hemstad Filipstad och USA:s regering beredde honom en ”likfärd, som icke har sitt motstycke i den historiska tiden”. Sedan Ericssons kvarlevor 1890 under stora högtidligheter förts ombord på pansarkryssaren USS Baltimore vid Battery Park på nedre Manhattan seglade hon i väg, eskorterad av två andra örlogsfartyg, över Atlanten till Stockholm. Väl framme överlämnades kvarlevorna och fler än 100 000 människor hade samlats på Stockholms gator när kistan med Svea Livgarde i täten fördes upp på katafalken vid Karl XII:s torg. Därefter startade klockringning i alla stadens kyrkor. De amerikanska krigsfartygen sköt, på presidentens order, 21 skotts salut med den svenska flaggan på halvstång och avseglade sedan direkt hem till USA. Kvarlevorna färdades sedan med tåg till Filipstad.  

Ericsson står staty på många ställen, främst i Battery Park längst ner på Manhattan (med Monitor i vänstra handen) och vid Nybroviken i Stockholm (med propellern under bysten) förutom i Filipstad. Svensk Filmindustri spelade 1937 in filmen ”John Ericsson – segaren vid Hampton Roads” (där sjöslaget ägt rum) med Victor Sjöström i huvudrollen. 

Vi svenskar har all anledning till att uppskatta vår historia/kultur och att hedra våra framgångsrika historiska personer.