När jag gick i småskolan ägnades mesta tiden åt rättstavning, multiplikationstabellen och kristendom. Sexualitet var officiellt en icke-fråga – ända fram till slutet av mellanstadiet, då vi fick två timmars samtal om pubertet och fortplantning med magister Anders. På högstadiet ordnades skoldisko i matsalen och därefter förväntades vi bygga upp harmoniska relationer med det andra könet, vilket de flesta av oss lyckades med. 

Idag har rättstavningen, multiplikationstabellen och kristendomen fått maka på sig – medan frågor om sexualitet, genus och intima relationer fått en central roll i undervisningen, från lågstadiet ända upp till gymnasiet. Det heter inte längre sexualkunskap utan ”Holistic sexuality education” – en term som uppfunnits av EU och definieras så här:  

”Holistic sexuality education means “learning about the cognitive, emotional, social, interactive and physical aspects of sexuality. Sexuality education starts early in childhood and progresses through adolescence and adulthood. It aims at supporting and protecting sexual development. It gradually equips and empowers children and young people with information, skills and positive values to understand and enjoy their sexuality, have safe and fulfilling relationships and take responsibility for their own and other people’s sexual health and well-being.” 

På magister Anders tid utgick man från att de flesta var heterosexuella, och att det egentliga syftet med sex var att fixa en partner och bilda familj – vilket naturligtvis inte uteslöt att man visade tolerans mot minoriteter och accepterade att en och annan var homosexuell. Sex utgjorde i alla fall en begränsad del av livet och var mestadels privat.  

Den nya sexundervisningen är ”holistisk”. Vilket innebär (om jag förstått rätt) att sex genomsyrar hela samhället och utgör en så fundamental byggsten i upplevelsen att vara människa att det närmast kan liknas vid ”livet självt”. Fokus ligger inte längre på reproduktion utan på identitet. Frågan är inte längre: ”Vem ska jag dejta” utan ”Vem är jag”. Därför måste sexualiteten integreras i alla skolämnen och i alla mänskliga relationer. 

På magister Anders tid fanns liten anledning att fördjupa sig i ämnet sex, förrän hormonhalten hos eleverna nått en viss kritisk nivå. Enligt den holistiska sexualundervisningen är det tvärtom så att puberteten kan sätta käppar i hjulet, och göra eleverna mindre mottagliga för sexuell information som utmanar traditionella normer. 

Därför gäller det att börja så tidigt som möjligt. På sidan 40 i EU’s riktlinjer för sexundervisning kan man läsa att 0-4 åringar inte bara bör informeras om hur reproduktionsakten går till, utan introduceras i ”early childhood masturbation” och ”discovery of own body and own genitals” (bilden). I relation till andra barn bör man lära sig att: ”express own needs, wishes and boundaries, for example in the context of ”playing doctor”. Man kan också fråga sig om 0-4 åringar verkligen behöver uppmuntras i att ”explore gender identities” eller ”gain awareness of gender identity”. 

I 4-6 årsåldern är det dags att ta upp ämnen som ”same-sex relationship”, ”acceptance of diversity” och ”respect for different norms regarding sexuality”. För samma åldersgrupp erbjuder biblioteken sagostunder med transpersoner, och som komplement ett utbud av pedagogiska barnböcker. Något som fått bland annat höjdhoppslegenden och pedofiljägaren Patrik Sjöberg att reagera. 

När dagens barn uppnår skolåldern vet de antagligen mer om sexuella variationer än jag själv gjorde när jag var 18. Myndigheternas intresse stannar dock inte där. Både inom och utom FN finns gott om NGO’s som sysselsätter tusentals pedagoger, forskare och informatörer, med uppgift att kartlägga och styra ungdomars sexualitet. Det är en vedertagen sanning att ju mer resurser dessa organisationer får, desto bättre blir ungdomarna på att skapa hälsosamma och jämlika relationer. 

Samtidigt har västvärlden fått den mest sexuellt förvirrade ungdomsgenerationen någonsin. En växande andel vet inte ens om de är pojkar eller flickor, eller vad pojkar och flickor egentligen innebär. Känner man sig inte bekväm med något av alternativen finns ytterligare 65 kön att välja mellan. Som en sista utväg kan sjukvården stå till tjänst med kirurgisk ”könskorrigering”. 

Barn med bristande vuxenkontakt tyr sig ofta till sex i sitt identitetssökande – vilket Patrik Sjöberg och hans medarbetare menar har skapat en gyllene marknad för pedofiler. Andra barn väljer att växa upp som asexuella androgyner.  

I min barndom var sex något spännande, riskabelt och lite förbjudet. Vi visste att vi gav oss ut på hal is varje gång vi med bultande hjärta öppnade en herrtidning. Det var i varje fall inget som dagisfröknarna tjatade om, och vi slapp skriva erotiska noveller som uppsatsämnen i skolan. Det låter som ett radikalt förslag, men varför inte prova att åter igen göra sex lite ”underground”, i varje fall före tioårsåldern. De undervisningstimmar som frigörs kunde ju exempelvis användas för rättstavning och multiplikationstabellen – kanske också en gnutta kristendom. 

Bild: Ur ett undervisningsmaterial från Nederländerna.