BIRGITTA SPARF: Snälla, hjälp oss!

Detta är något om vad som händer när man ”sänder signaler”. Nu tror alla afghaner att Afghanistans sak är vår. Föga förvånande utan helt logiskt.

Från Ekot den 30 november:

”Migrationsverket kom idag med ett nytt rättsligt ställningstagande om Afghanistan som innebär att fler asylsökande därifrån kan få stanna i Sverige. Personer som arbetat för den tidigare regeringen i Afghanistan eller för utländska beskickningar eller organisationer riskerar förföljelse, liksom journalister och människorättsaktivister. Även Hbtqi-personer klassas som riskgrupp.”

24 000 mail från desperata afghaner har skickats till Sveriges ambassad. Som svarar med ett automatiskt meddelande:

”Alla som skriver får ett automatsvar med besked om att evakueringen är avslutad, att ambassaden flyttat till Stockholm, och att frågor om asyl och skydd ska ställas till Migrationsverket eller UNHCR.”

Det smärtar mig att säga det här men jag föraktar numera mitt eget land. Visst, absolut! Jag har det bra här, än så länge. Men när våra politiker ideligen arbetar för att undergräva vår ekonomi och vår säkerhet genom en förment godhet genom massinvandring som redan för 20 år sedan borde ha stoppats så känner jag ingen som helst tillit längre.

Det är inte bara afghaner som uppfattar Sveriges godhetssignalering. Även vi som förväntas finansiera nästa stora invandringsprojekt därifrån, eller snarare fortsättningen på det som redan inletts i stor skala, börjar förtvivla.

Men här kan jag egentligen bara tala för mig själv. Och jag tänker också ”Snälla, rädda oss!”. Utan att veta vem jag egentligen vänder mig till. 🙁

Birgitta Sparf