Ibland blir man häpen över hur vissa människor tänker. Jag vet att man egentligen borde vara van vid allt, men hur det än är så förekommer det fortfarande tillfällen då åtminstone jag blir förvånad. Det blev jag häromdagen, då jag mötte en gammal bekant vars dotter blivit antastad av en grupp afghanska unga män.

Jag blev chockad och illa till mods över att det hänt min gamla kompis dotter, som bara är tretton år, och vi pratade en stund om det som hänt. När jag frågade om övergreppet var polisanmält fick jag veta att de inte hade gjort någon anmälan.

Först tänkte jag att det kanske var hennes dotter som tvekat, men jag trodde fel. Det var mamman som inte ville göra en polisanmälan. Visserligen hade killarna tafsat på hennes minderåriga dotter, men bara utanpå kläderna och ingenting hade ju egentligen hänt, menade hon.

”Jag tyckte det var onödigt att anmäla. De här grabbarna mår dåligt nog som det är”, sa hon med tonfallet hos den som verkligen tagit sitt samhällsansvar.

Grabbarna mår dåligt? Men tjejen då? Hennes egen dotter?

Hon störde sig på mina frågor och svarade igen att det egentligen inte hade hänt något. Och hon lät lite otålig denna gång, så som man kan göra när man pratar med någon som är lite trög och inte kan se helheten.

Kvinnan och hennes dotter bor i en liten stad, vars invånarantal ökade rätt rejält under den stora migrantvågen 2015-16. Många av dem som anlände då bor fortfarande kvar, men eftersom få av dem har fått arbete så driver de ofta runt på stan. Några av dem har, säger min gamla kompis, utmärkt sig genom att begå diverse småbrott.

Småbrott? Att antasta unga skolflickor måste väl anses vara ett grovt brott? Eller kanske inte. Inte om man jämför med vad de här pojkarna varit med om tidigare. Sa den gamla kompisen i bästa Eliasson-anda.

Det här är så sjukt att man knappt tror det är sant, men min gamla kompis är inte ensam. 2018 uppmärksammades ett fall där en kvinna haft en ensamkommande boende hos sig och, enligt vissa medier, även haft ett förhållande med honom. När han sedan förgrep sig på hennes minderåriga dotter vägrade hon att anmäla honom eftersom hon var orolig för att han skulle skickas tillbaka till Afghanistan om det blev känt att han begått ett övergrepp.

Det var fler utländska än svenska medier som rapporterade om det här fallet, bland annat Daily Mail. En av de få svenska journalister som grävde i det var Joakim Lamotte. Här kan man se hans intervju med åklagaren i fallet. När Joakim Lamotte påpekar att det handlar om en 12-årig flicka som blivit utsatt av en vuxen kille säger hon att ”nja, riktigt vuxen var han väl inte, han var väl 19…”

Ett barn som tafsar lite på ett annat barn, alltså. Inte ens åklagaren verkar ha tyckt att det var något att riva upp himmel och jord över, att döma av hennes uttalanden i intervjun.

Precis som min gamla kompis alltså.

Själv undrar jag vad det är som har hänt med de svenska kvinnorna, det vill säga de svenska kvinnor som beter sig så här. De sätter andra människor före sina egna barn, dessutom främlingar som utsatt deras barn för brott. Hur är det möjligt? En mor ska ju skydda sitt barn till varje pris, så vad har hänt med dessa kvinnors moderlighet?

Man kan också fundera över hur flickor, som blir behandlade så här av sina mödrar, känner. Kan de någonsin känna sig trygga igen?

Ungefär så sa jag till min gamla kompis men hon förstod ingenting. I den värld hon lever gjorde hon något väldigt fint, när hon lät sin egen dotter stå tillbaka för en grupp män hon inte ens känner. Det är så vidrigt att man vill kräkas.